Samtal om Livet med Kjell & Anette
Samtal om Livet med Kjell & Anette Läs mer »
Varje människa vill i någon mening vara fri. Ingen människa vill egentligen vara förtryckt, ingen vill vara fången, ingen vill vara bunden. Genom historien, och även i vår tid, finns ett oräkneligt antal exempel på mänskliga frihetssträvanden. Både kollektiva frihetssträvanden för en grupp människor, ett folk, en nation från främmande makters förtryck och fångenskap och enskilda individers frihetssträvanden från andra individers förtryck och förnedring. Historien har sett frihetskämpar som för alltid har skrivit in sig i historieböckerna, som Nelson Mandela, Martin Luther King, Jean d´ Arc och många, många fler. Och historien har sett minst lika många frihetskämpar som ingen historiebok nämner om. Dessa hjältar, välkända eller anonyma, träder fram därför att människor under förtryck söker frihet och människor i fångenskap längtar efter frihetens dag.
Alltid finns inte kraften eller förmågan att förverkliga ens längtan och strävan. Förtrycket kan vara övermäktigt och fångenskapen kan vara alltför hopplös att ens tänka sig en befrielse från. Skulle ändå befrielsen komma, kan man inte alltför sällan notera att befrielse från en främmande makt, lätt leder till fångenskap under en annan. Och man kan med all rätt ställa sig frågan om den verkligt fria människan – finns hon?!
Och vad är egentligen frihet? De flesta av oss skulle svara: ”frihet är att vara ekonomiskt och socialt oberoende” eller ”frihet är att inte behöva vara styrd av vad andra tycker och tänker” eller ”frihet är att få sätta sig i bilen och bara köra”.
Människans syn på frihet ter sig ibland en smula egendomlig. Vi får ibland för oss att frihet är lika med avsaknad av gränser, att vara fri är lika med att inte behöva rätta sig efter någon annans uppfattning, påbud eller förbud. Frihet i sin allra friaste form är att enbart få göra det som faller mig själv in, det som jag själv vill och det jag själv beslutar mig för. Oberoende av andras uppfattning och oberoende av konsekvensen för andra gör jag som jag själv vill för jag är en fri individ! Jag är mig själv nog och behöver ingen eller inget utanför mig själv! Ära vare mig! Och ära vare den frihet det innebär att jag inte behöver nedlåta mig till att ta hänsyn till någon annan! Frihet stavas oberoende.
Tänk dig att du är en tulpan. Helt plötsligt kommer en annan tulpan och förkunnar för dig hur underbart det är att äntligen ha blivit befriad från den där mossiga gamla löken där nere i jorden. Den som du var bunden till och som gjorde att du inte alls kunde röra dig, inte alls kunde fatta några egna beslut om ditt liv. Det svider visserligen rejält i stjälken när kniven går fram och lösgör dig från fångenskapen, men sen!, sen blir friheten total! Tror vi !
För sedan tror vi också att vi automatisk får ett destruktivt beteende som innebär att vi tror att vi kan åka vart jag vill, se nya platser, träffa nya tulpaner och den där gamla löken kan gott ligga där i jorden och ruttna. Jag är fri! Allt är frid och fröjd – om det inte vore för att ”frihetens” pris skulle visa sig vara alltför högt, jag har blivit avskuren från det som var källan till mitt liv. Den frihet jag upplever skulle snart nog visa sig vara en dom över mig. En dödsdom.
Men då glömmer vi en viktig sak, börjar jag att leva ett liv i frihet utifrån att lyssna på mig själv mitt sanna jag, då lever jag ett liv i kärlek, för jag anser att lever vi efter vårt sanna jag då är vi kärlek dvs vi hyser omtanke om allt och alla på vår jord. Så jag tror att den sanna friheten är att finna sin plats. Att finna den enda plats där jag är förbunden med den enda lök som gör att livet kan pulsera i mig. Frihet är egentligen att förverkliga sig själv, frihet är att gå sina egna vägar.
Vi ska till slut nu knyta tillbaka till texterna vi läste i inledningen, vi tror att vi i det här samhället är fria men istället är vi bundna av vårt samhälles livslögner och våra egna samt allehanda idéer, föreställningar och tankar. Vi är bundna av fruktan, av ångest, av mindervärde, av missmod och av förkastelse. Vi är bundna av högmod och av självgodhet. Vi är slavar under alkohol, sex och prylar. Vi är bundna av misstänksamhet, oärlighet och förljugenhet. Men nu är det dags att vi slåss för vår frihet
Vi väljer våra liv. Oavsett omständigheterna har vi ändå friheten att välja, enligt min filosofi. Vi är till och med dömda till frihet och tvingade att välja. Dessutom är vi ensamma ansvariga för hur våra liv gestaltas, vill vi leva ett liv med ångest och skuld som ständiga följeslagare så kan vi göra det men vill vi leva ett liv i frihet så finns inte dessa två faktorer med oss, utan dom lämnar vi bakom oss.
Frihet, ångest, ansvar och skuld. Se där de fyra hörnstenarna i västerländska världsbilden. En person väljer att vara ansvarig för sitt liv och dess innehåll. Det är tecknet på att hon är medveten om sin frihet. Varje människa får sig en värld till skänks när hon föds. Men hon väljer själv om hon ska ta hand om den fritt, ansvarigt och reflekterande, eller ofritt, oansvarigt och oreflekterat. Den sistnämnda kommer utveckla lögnen som sitt huvudsakliga livsfundament och föra både sig själv och andra bakom ljuset. I livslögnens position producerar hon tvångsmässigt problem åt sig själv, och hennes bild av det Goda livet är antingen förljugen, eller ett sätt att undvika ett levande liv.
Hon ljuger i syfte att få andras bekräftelse på att hon är ett offer för världens ondska. Hon vill få oss att tro att myndigheterna är orsaken till hennes lidanden, till hennes deprimerande tillstånd. Hon har blivit fråntagen initiativ och egenmakt, förnekats hjälp hon anser sig vara berättigad till. Hon har utsatts för ouppnåeliga krav som tagit ifrån henne självrespekten och den frihet som tillkommer andra, så att hon till sist tvingats inrätta sitt liv bland samhällets minst ansedda. Så uppfattar hon det i alla fall. Jantelagens själsdödande förtryck har hon fått känna på för egen del i sådan omfattning att hon själv finner det naturligt att döma andra för deras drömmar om ett annat liv.
Oavsett orsaken till denna livsinställning, finns dock i varje ögonblick möjligheten att välja ett annat sätt att leva. Vi måste bara sluta skylla vårt lidande på andra än oss själv och ensam axla ansvaret fullt ut för det egna livets gestaltning.
Friheten är alltid potentiellt närvarande i varje ögonblick. Men friheten definieras dock av de villkor omständigheterna ställer. Att frihet skulle innebära frånvaron av gränser är att vara omedveten. En flod definieras av sina bräddar. Det är gränserna som avgör vad som är en flod. En flod utan bräddar är i själva verket ett träsk. Det saknar både riktning och avgränsning. Friheten finns endast inom ett angivet område som vi med hjälp av reflektion och medvetenhet blir varse om.
Träsket överfört till livsstil motsvaras av bristen på självreflektion och kritiskt tänkande. Där kan finnas en bristande förmåga att prioritera en långsiktig och meningsskapande utveckling, bort från det kortsiktiga behovet att undvika lidande i nuet. (Ex: Du vill utbilda dig, skaffa ett jobb etc, men ångesten och rädslan för det nya, bristande självförtroende etc, prioriteras högre än mening.)
Detta känner nog de flesta igen. Hur som helst är det omöjligt att bygga upp något bestående, inom ramen för denna konflikt. Vi måste göra vårt yttersta här, som i alla kritiska utvecklingsfaser. Det duger inte med att låtsas som om det regnar eller att rumstera om lite på ytan. Insikt är detsamma som att se in i sig själv för att utifrån upptäckterna kring sitt sannare jag, fatta sanna beslut och handla efter dem. Vem sa att verklig utveckling skulle vara fri från lidande? Ingen, men lidandet är i alla fall meningsfullt. Den fege, eller den omedvetne lider också men det lidandet är helt meningslöst eftersom det inte baseras på en strävan mot utveckling och självförverkligande.
Mitt sätt att tänka kan tyckas vara en sträng filosofi men det förhåller sig inte alls på det viset. Istället syftar det till att få människor att inse några få, men ovillkorliga omständigheter som gäller för alla i vårt samhälle. Så här kan de se ut:
Människan är fundamentalt fri och måste handla på egen risk.
Hon är ensam ansvarig för sitt liv.
Hon är i grunden ensam därför att hon utgör det enda subjekt i världen av just den hon är, och som är viss om sin existens. Den existentiella ensamheten har hon gemensam med alla andra, varför hon samtidigt är förenad med dem. Hon är därför unik och lik alla andra på samma gång.
Hon kan inte förlita sig på en gudomlig nåds ingripande, en absolut godhet som kommer till räddning när olyckan drar ned henne.Den enda visshet som finns är att hon lever just nu och att hon ska dö. Hur tänker jag leva mitt liv? är frågan hon måste besvara genom att själv skapa och leva sitt svar!
Utdrag från boken BUDSKAP FRÅN EVIGHETEN Av Marlo Morgan:
Följande budskap gäller alla själar överallt. Det har gått att använda under alla tider från grottstadiet fram till våra dagar. Det gör inte skillnad på man och kvinna. Syftet är inte att nå världsliga framgångar, det är att leva i frihet.
Det här är en norm som har gällt för alla ursprungsbefolkningar sedan tidernas begynnelse då deras strävan har varit att leva i samklang med jorden, med alla dess djur och med varandra.
Du är en andlig varelse här på jorden som har en mänsklig upplevelse. Du har valt att komma hit. Det var inte en olyckshändelse eller en slump som gjorde att du föddes av de två personer som är dina biologiska föräldrar.
Du var medveten om vilka de var, om vilka förhållanden som du blev till under och om det ärftliga genetiska mönstret hos dem båda. Du sa: ”Ja!”
Du är en andlig varelse som utvecklas mot upplysning. Jorden är ett klassrum där vi har tillgång till lektioner och förevisningar. Det är en unik planet som har unika livsformer. Det är det enda stället i universum där man använder sex sinnen, syn, hörsel, smak, känsel, lukt och intuition, tillsammans med det energifält som man kallar känslor för att knyta samman den synliga kroppen med den osynliga själen.
Alla fysiska varelser på planeten jorden kommer från den enda gudomliga källan och alla består av identiska energifragment. Vi är alla ett med hela skapelsen.
Du känner förmodligen till de tio budorden, eller ”du skall icke” lagarna. De har varit tillgängliga för mänskligheten i tusentals år.
Det har också funnits ”du skall” lagar och de har funnits ännu längre. Om man hade följt ”du skall” lagarna hade det inte funnits någon anledning att ha en uppsättning lagar till.
Att du finns här är frivilligt, självpåtaget och väntat sedan länge. Din utveckling i evigheten kommer att spegla denna mänskliga resa. Här nedan följer ”du bör/du skall, reglerna som gäller alla människor.
Lev ditt liv i Frihet Läs mer »
BRYT RÄDSLANS KRAFT OCH TA TILLBAKA MAKTEN ÖVER LIVET!
Du säger ofta «jag kan inte», när du i själva verket menar «jag vill inte» eller «det tänker jag inte göra». Du kan verkligen inte göra sådant som att hoppa upp på tak eller springa om en racerbil, men du kan komma över varje rädsla. Det kan vara obehagligt, du kan darra, svimma, svettas och få influensaliknande symptom, men du kan ändå göra det. Rädslan är inte bara en motståndare, den är också en guide och rådgivare.
Det är naturligt och till och med lämpligt, ett sundhets tecken, att låta rädslan lotsa dig genom fysiskt riskabla situationer, där bristande uppmärksamhet eller vårdslöshet skulle kunna leda till svåra skador eller döden. Inte desto mindre bör du uppskatta rädslan för dess viskande eller ropande varningar. Rädslan ropar till dig som en överbeskyddande mor, som du alltid bör lyssna till men inte alltid lyda. Visa det skrämda barnet inom dig större respekt, men mindre lydnad. Det kan ju faktiskt vara klokt eller dumdristigt, hjälpsamt eller hämmande. Uppskatta rädslan som en försiktighetens röst, men se den som en mur att klättra uppför, ett hinder att ta sig över, en utmaning att möta, en maning till handling.
När du märker att du undviker att göra vissa saker därför att du känner rädsla eller motvilja har du mött ditt sanningens ögonblick. Vad ska du då göra? Alla som har upplevt ett sanningens ögonblick, som har känt rädslan och hoppat från flygplanet, gått ut på scenen och satt sig vid pianot eller börjat tala inför en publik eller på annat sätt gått fram till kanten av stupet och hoppat, vet dessa något mer som vi försagda själar inte vet. Att när vi väl är uppslukade av handlingen försvinner eller bleknar rädslan, därför att uppmärksamheten inte längre är inriktad på vad som skulle hända, utan på vad som verkligheten händer. Rädslan kan finnas kvar, men du märker den inte.
Du kanske har upptäckt att ju mer rädsla du känner inför en utmaning, desto större blir känslan av upprymdhet när du har besegrat den. Få ord rymmer större tillfredsställelse än:«Jag klarade av det!» Varje gång du konfronterar din rädsla genom att göra det du vill eller behöver göra, praktiserar du insikt i vardagen. Då det visar sig att rädslan inte är en hindrande vägg, utan en dörröppnare av möjligheter, inte till världens ände, utan till dess början. Ibland måste du hoppa förtröstansfullt i blindo och skaffa vingar på vägen ner.
När det gäller att oroa sig för framtiden så är det oftast onödigt att lägga energi på det som du oftast inte kan påverka eller det som kommer att hända. Oron för framtiden grundar sig på rädslor du bär på. Om du kan eliminera dessa rädslor så kan du leva mera i nuet. Tar du hand om nuet på ett optimalt sätt så blir chanserna betydligt större att du framtiden kommer att utvecklas till den du är.
Som du har märkt är inte alla rädslor lika specifika och klart definierade som att hoppa från ett högt hopptorn eller hålla tal. På samma sätt som en del av oss inte märker när vi blir
manipulerade, utnyttjade eller förförda förrän det bankas in i skallen på oss, kan vi undgå att känna igen rädslans subtila och lömska manipulationer när den uppträder som en vag, knappt märkbar känsla av obehag eller tvivel. Ofta inser vi inte ens att det är rädsla vi står inför, när den uppträder i form av nervositet, tveksamhet, förhalning, motvilja, bristande intresse eller i sin mest lömska form tvivel på sig själv.
Som små barn föll det oss aldrig in att tvivla på oss själv. Allteftersom vi växer upp och börjar jämföra oss själva med andra så börjar vi bilda oss en uppfattning om vår kapacitet. Nästan alla våra uppfattningar om kompetens eller kapacitet härrör från vår tro att vi saknar talang, när vi i själva verket bara saknar erfarenhet. Vi bär alla med oss en kort eller en lång lista på saker vi uppriktigt tror att vi är ganska dåliga på. Vi kan rättfärdiga uppfattningarna med exempel ur vår egen erfarenhet. Men vad som tycktes vara sant då behöver inte vara sant nu.
Kunskap är många gånger nyckeln till minskad rädsla. Det sägs att vi alla är okunniga, men i olika avseenden. På samma sätt är vi alla rädda, men under olika omständigheter. Du och jag kan känna rädsla när vi står längst ut på ett tio meter högt hopptorn i simhallen och funderar på att göra ett svanhopp. Erfarna simhoppare känner dock ingen eller endast svag rädsla i samma situation, därför att ett sådant enkelt hopp inte längre utgör någon risk för dem. Men när de utförde sitt första svanhopp eller när de lär sig ett nytt moment som de inte provat tidigare, känner de också rädsla. Rädslan minskar i takt med att kompetensen ökar. Vår kunskap förbättrar ofta även självkänslan.
Under vår livsresa kanske vår rädsla når det stadium då vi möter varje situation med skräck för vad som kan bli fel. Under vår utveckling lär vi oss bit för bit att övervinna vår rädsla för människor eller för att göra saker som vi alltid har velat göra men inte vågat göra. Successivt lär vi oss att möta en situation, inte så att vi är rädda inför den utan så att vi ser vad den ger för möjligheter. Genom att du utvecklas kan du börja urskilja klart vad du är rädd för och hur du reagerar i början. Lär du dig mer om din rädsla oavsett hur obetydlig eller meningslös den är, så kan du fatta beslut om den istället för att bara reagera på den.
Om du ser tillbaka på några av de handlingar som du utfört under din livsresa upptäcker du att du inte var motiverade av en insikt att lyckas, utan snarare av en rädsla att misslyckas. Om denna rädsla för att misslyckas är förenad med alltför höga förväntningar kan det hända att du försmår tillfällen som du velat gripa, att du blir helt handlingsförlamade mitt i en ny djärv satsning eller kan det föranleda dig att tömma ut din energi på att undvika misslyckanden hellre än att lyckas.
Alla dessa rädslor berövar dig glädjen att utvecklas till den du är. Rädslan att misslyckas eller att uppträda som en misslyckad person kan förfölja dig nog så mycket i din utveckling. Som talesättet säger: «De som satsar djärvt måste ibland riskera att falla» Det ligger ett stort värde i att uppleva misslyckanden, avslag förlägenhet och skam. Du upptäcker att himlen inte faller ner utan att liver går vidare. Och om du fortsätter att försöka fortsätter du att utvecklas.
Rädslan för att misslyckas kan vara hälsosam om den hindrar dig ifrån att ge dig in i saker som du inte passar för eller om den dämpar din storslagenhet. Att du inte vill att något du ger dig in på skall misslyckas är en normal och sund reaktion, som kanske kan bidra till att du känner dig motiverad att arbeta hårdare. Frågan är, hur vet vi när vår rädsla för att misslyckas är realistisk och hälsosam och när den är en ohälsosam rädsla som hindrar vår utveckling och dominerar våra liv?
Ett sätt att komma fram till huruvida vår rädsla är realistisk eller ohälsosam är att prata om den öppet med någon annan eller att känna inåt i oss själva om det känns rätt för oss eller inte och följa den inre rösten, vi kan även ägna oss åt att vara i mental stillhet (meditation) för att få vägledning.
När det gäller rädslor och oro som ligger djupare kan den regelbundna vanan av mental stillhet tjugo minuter eller längre varje dag få betydande effekter på längre sikt genom
att du kommer i kontakt med ditt inre sanna jag som i sin tur innebär att du kommer till nya insikter om dig själv och våra rädslor samt din livssituation, det kan också ge dig en känsla av inre frid som lindrar din rädsla.
Viljan att diskutera din rädsla öppet med en annan människa ger oss också en god insikt. Ofta finner du att du är offer för en falsk rädsla som försvinner när den ställs inför din egen
uppriktighet. Du kanske upptäcker att dina rädslor är normala och att de delas av andra människor och att du behöver arbeta med dem. Det är viktigt att komma ihåg att den som
har det sista beslutet, om du skall lyssna till en speciell rädsla eller inte, är du själv.
En människa som försöker bestämma sig för om han eller hon skall utvecklas, upptäcker kanske att ett sådant beslut är förenat med en del rädsla. Genom att dela rädslan upptäcker du att den är en normal reaktion och att den delas av många andra. Att dela med sig av din rädsla minskar dess makt över oss och ger oss styrka att fullfölja beslut trots att en del av vår rädsla kan kvarstå. Att veta att du inte är ensam och att du inte är den första som ställs inför ett visst beslut kan ge dig den styrka du behöver.
När du utvecklas i rätt riktning försöker du inte bli av med din förmåga att känna rädsla utan snarare att bli av med en rädsla som dominerar ditt liv eller gör intrång på fullkomligheten av din tillväxt och utveckling. När du blir medveten om dina rädslor och står ansikte mot ansikte med dessa har du mer valfrihet när det gäller hur du reagerar på dessa, men det krävs mod. Det engelska ordet för mod, «courage» kommer från det latinska ordet «cor» som betyder hjärta. Alltså kan vi säga att uppmuntra någon är att «använda hjärtat» att ge någon hjärta.
Att göra någon missmodig innebär att vi tar ut hjärtat (på engelska heter det discourage). Rädsla kan göra oss missmodiga. Den kan ta hjärtat ur kroppen på oss och hindra vår utveckling. Modet kan visa sig genom din vilja att ta ett litet steg emot fruktan hellre än ett överväldigande stort steg som du inte kan genomföra. Din vilja att ta en risk i fruktan är ingen liten bagatell. Om du delar denna triumf kan du få en grund att stå på så att du vågar ta flera steg och det uppmuntrar också vår omgivning. Att erkänna de framsteg du har gjort när det gäller att bli fri från den rädsla som dominerar ditt liv, ger upphov till mod och förtröstan när det gäller att bemöta dina rädslor i framtiden.
«Fri från rädsla» innebär att du är befriad från ett liv som är dominerat av rädsla hellre än att du är befriad från förmågan att känna rädsla. När rädslan leder oss fram till en kämpa och fly reaktion så kan det vara farligt och det är mycket troligt att det blir så genom att du är rädd för att misslyckas eller att avvisas.
En regelbunden inventering av den roll som rädslan spelar i våra liv gör att vi vågar erkänna att rädslan existerar. Genom att dela rädslan med andra får du det mod och den tillit som du behöver för att bemöta den samt genom mental stillhet det är två sätt att arbeta med dina rädslor för att komma till insikt och för att hitta din inre sanning och omvandla dem.
Rädsla är en känsla av bekymmer och oro. Jag definierar rädsla som den känsla i vår varelse som driver oss att sörja för vår säkerhet och trygghet. Att bemästra vår rädsla innebär att nå herravälde över den och inte låta sig styras av den. Men hur bemästrar vi den? Buddha föreslår att vi skall kuva, men inte helt eliminera, våra önskningar och behov. Buddhismen rekommenderar medelvägen, att vi skall göra oss lidelsefria. Andra österländska traditioner rekommenderar självbehärskning, kristendomen säger att vi skall älska Gud och Jesus som vår enda frälsningsmöjlighet och de praktiska filosoferna visar på instrument som hjälper oss att kuva våra begär med resultatet att vi kontrollerar det medvetna jaget för att bli det sanna Jaget.
K O Smith säger att «rädslan är frukten av otillräcklig, avgränsad eller förvanskad kunskap och ytterst ett symptom på störd inre harmoni». Vad vi enligt honom behöver göra är att: först slappna av och sedan helt lugnt granska oss själva tills vi kommer underfund med de verkliga orsakerna till våra inre spänningar, våra bekymmer och vår brist på själv behärskning. Då inser vi att allt detta inte har någonting att göra med vårt innersta väsen och inte heller har någon egen oberoende tillvaro, utan parasiterar på våra felriktade tanke energier. Det var lite olika tankar om hur vi kan besegra vår rädsla, även jag har några förslag om hur vi kan gå till väga för att besegra vår rädsla dessa är:
1. Att slå in på en väg som leder till befrielse för det sanna jaget
2. Att ta itu med att omprogrammera vårt liv.
3. Mental stillhet och tystnad (meditation)
4. Börja lyssna inåt, (känns det rätt så är det rätt)
5. Träna upp din närvaro och uppmärksamhet
6. Lär dig att andas rätt.
7. Livs och Självreflektion.
Det jag rekommenderar är ingenting nytt. De har under tidernas lopp framförts i många kulturkretsar och på många olika sätt. Vi måste börja med att studera vårt eget sanna jag. Vi måste undersöka oss själva lika objektivt som vi undersöker en stol eller en maskin. Vilka är våra starka sidor? Vilka är våra svaga? Vilka behov har vi, och vad har vi för önskningar och begär? När vi har kartlagt allt detta, måste vi lära oss avstå från det som vi inte behöver på vår självvalda och medvetna utvecklingsväg.
När vi objektivt studerat vårt eget sanna jag, kan vi ta del av hur andra har gjort före oss. Därmed kan läsningen av filosofiska, andliga böcker och skrifter vara till hjälp samt memoarer och biografier om personer som kommit närmare sin egen inre gudomlighet likaså. Allt detta ger jämförelse objekt. Vi finner att vi inte är unika. På livets väg finns det andra som gjort samma undersökningar, även om det kanske skett på andra sätt. Den kunskap de ger oss bekräftar att vi inte är ensamma. De och vi är spegelbilder av varandra.
Vi sitter i samma båt, och detta faktum behöver vi inse tidigt i livet. Den franske biologen Jean Rostand sade: «En person som alltför tidigt fjärmas från mänsklighetens gemensamma
intressen, utsätts för inre utarmning.» Låt oss därför inte fjärma oss från andra.
Det delfiska oraklet Sokrates gav oss uppmaningen «Känn dig själv», och Platon hans lärjunge påstod att «det liv som inte undersöks, är inte värt att leva». För att lära känna vårt sanna jag och inse vår samhörighet med andra, måste vi ge avkall på vår personliga välfärd till förmån för en alltomfattande kärlek och medkänsla. Besegrandet av vår rädsla är bara ett av de sätt på vilka vi kan uppskatta oss själva och mänskligheten. Vi gör varandra en tjänst genom att visa oss sådana vi verkligen är och vara öppenhjärtiga mot varandra på ett tillits- och kärleksfullt sätt. I sitt första brev säger Johannes (4:18): Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan.
Det finns bara kärlek i universum, dess fiende är inte hat, utan rädsla. Alla negativa känslor som existerar beror på rädsla, och är oftast en fasad för att lättare kunna stå ut med rädslorna. Problemet är att vi som sagt gömmer rädslorna bakom andra känslor, vilket gör dom svåra att finna För att bli lycklig och må som du förtjänar så handlar det om att du först och främst ska hitta dina rädslor som kan gömma sig bakom hat, ilska, avundsjuka, svartsjuka, sorg etc. Nästa gång du känner en negativ känsla, fråga dig varför du känner den, och vart den bottnar. Säg att du hatar en viss människa. Istället för att gå omkring och hata (sprida ännu mer negativitet), fråga dig då varför du hatar. Troligen kommer du fram till att människan i fråga trampat på en öm punkt, annars, hade du faktiskt inte brytt dig. Denna ömma punkt som hittades är din rädsla.
Vi kan säga att den som sårar dig faktiskt hjälper dig. Efter du insett att denne behöver mer hjälp än du, kan du börja granska dina ömma punkter (rädslor). Varför tog du egentligen så illa upp den där gången? Sluta försök bortförklara saker och ting och ta tag i det, jag vet att det kan kännas motigt. Se på dig själv från helt okritiska ögon, granska dig själv utifrån och in. Att bara acceptera att rädslan finns där är ett enormt steg.
De allra flesta rädslor grundar sig någonstans i rädslan av att bli utan. Utan kärlek, utan prylar, utan status, utan mat. Hur blir vi då kvitt denna känsla av yttre behov? Jag skall berätta hemligheten för dig .Att vara fattig på någonting är inte att ha lite, utan att känna det som om man hade lite. Nyckeln ligger i att ändra på dig själv, och sluta försök anpassa världen efter dina rädslor. När någon trampar på dina ömma punkter bör du först inse att det är mer synd om den som trampar än dig själv.
Den som trampar på dig har större rädslor än vad du har och måste hävda sig över dem, och även över dig. Jag ber dig inte älska din fiende, bara granska situationen. Inse att du inte är offret i dramat! Detta första steg är stort och väldigt svårt för många. Låt det ta den tid det tar, men ansträng dig! Inte för din fiendes skull, utan för din egen.
Du är nu väl medveten om rädslans kraft och hur fast vi människor sitter i dess grepp, men du är också medveten om möjligheterna till befrielse. En process som kräver både eget ansvar, insikt, vilja och mod. I detta för mänskligheten nödvändiga arbete finns dock hjälp att tillgå. Denna hjälp finner vi ur en universell gudomlig kraft med vilken vi kan bryta rädslans illusioner och återta vårt sanna ursprung. Denna kraft är kärleken. Kärleken är rädslans motpol. När vi är i kärlek är vi inte rädda, då har vi inget att frukta. Min upplevelse av kärleken är att den bor överallt och att den är mycket mer än bara en känsla. Allt vi behöver göra är att ta emot den och välkomna den i våra liv.
Kärleken är källan till allt som lever och existerar, universums ande. Kärleken läker allt det som en gång blivit sårat. Kärlek eller rädsla, den ena utesluter den andra. I kärlek finns ingen rädsla, i rädslan ingen kärlek. Kärleken blir den avklarnade enkelheten, utan alla problem som kommer genom ditt ego och överlevnads jag. Antingen är du närvarande i den, därmed är du kärlek. Eller så är kärleken frånvarande och då kan man vara säker på att rädslan finns där: För att förlora kontrollen, för att inte vara säker på att leva upp till kraven, för vad andra ska tycka, tänka, känna, göra eller säga. Och händer inte något av det vi är rädda ska hända, börjar vi kanske fantisera om varför reaktionen uteblev. Så sluts cirkeln i jakten på den negativa bekräftelsen vi förtrycker oss med i en missriktad strategi att nå erkännande.
Vi människor befinner oss i en paradox. I vår starka frihetssträvan hindras vi av våra rädslor. Det kan förklaras med att frihet förutsätter åtaganden som mod, ansvar, självkontroll och egenmakt. Frihet är inget evigt tillstånd vi en vacker dag uppnår utan den är något vi dagligen behöver erövra och beskydda. Vi människor har tyvärr svårt att begripa denna paradox, men intuitivt känner vi att det är så det förhåller sig. Därför väljer de flesta av oss att fly friheten och istället följa rädslans väg. Följden blir ett val att förbli ett litet barn eller en arg tonåring istället för att fortsätta växa. Detta är en starkt bidragande orsak till att världen ser ut som den idag gör.
Vägen till att återfinna ditt ursprung är lång och mödosam, men också vacker och fylld med liv. Färden börjar med att illusionerna som styrt ditt liv ses igenom, bilder skapade i vårt falska jags ögon ditt ego. Resan fortsätter med att släppa taget om dina begär, beroenden, vår girighet och egoism som du var tvungen att skapa för att överleva. Istället öppnar du upp och accepterar din djupa sårbarhet vilken alltid legat gömd inom dig. Du läker relationen med ditt inre sårade barn och med ditt sanna jag. Utifrån den platsen kan du sedan med nya ögon möta dig själv och världen. En färd ifrån överlevnad till sanning. En sanning som bor inom oss alla, bara tillfälligt undanstoppad i vårt inre.
Att leva i sanning är inget tillstånd du plötsligt erhåller utan snarare en ny livsinriktning. Du kommer alltid erfara en överlevare inom dig själv, sådana är vi ursprungligen skapta. Låt oss acceptera detta. Vi är trots allt människor i en värld som blivit galen, men som vi alla har möjlighet att påverka och förbättra.
Avslutningsvis hoppas jag att det du läst väcker mod och lust att våga ta ytterligare några steg på färden. Min övertygelse är att vi behöver varandra när våra livsstigar då och då
korsas. Jag önskar dig god resa och på återseende.
Sinnesro bönen
Gud giv mig sinnesro
Att acceptera det jag inte kan förändra.
Mod att förändra det jag kan.
Och förstånd att inse skillnaden
VILL DU VÄXA TILL DEN DU ÄR?
I vår barndom fick vi lära oss att vissa känslor var bra och vissa var dåliga. De bra känslorna var när vi var snälla, tysta och lydiga. De dåliga känslorna var t.ex. ilska, fantasi, envishet och vilda lekar. Alltså lärde vi oss de bra känslorna. Vi ser mammor som skriker och eller hotar sina gråtande små barn. Är du inte tyst nu så får du ingen glass! Hur uppfattar dessa småbarn världen? Jo. Jag måste göra som mamma säger, jag måste vara snäll. Barnet förnekar sina känslor och slutar gråta, mamman blir nöjd. Barnet tänker, jag är fel. Måste vara snäll. Som barn växer vi sedan upp med denna grund tanke att det handlar om att anpassa sig.
Vi människor har en förmåga att fördöma oliktänkande och originella människor. Vi dömer dem beroende på hur de ser ut eller hur de uppför sig. Ingen får gå utanför vårt samhälles kollektiva livslögner. Om någon gör det så skall vi allt visa att de inte är välkomna. Men är det inte insidan som är det viktigaste? Jo, det håller ju alla med om, om vi frågar dem. Men vi människor har en annan förmåga till, nämligen den att vi säger så mycket utan att egentligen stå för det vi säger. Vi har lärt oss att på utsidan skall allt vara snyggt och prydligt. Kan det vara så att vi människor faktiskt i stort sett inte tänker själva utan låter andra tänka åt oss? Är vi bara «programmerade robotar» Ja, till en viss del. I stort sett, JA.
Om vi tittar på vårt samhälle idag så ser vi att våra känslor endast är tillåtna om samhället säger att det är tillåtet. Nu kan vi fråga oss. Varför? Är det så här vi vill leva? Nej! Men rädslan för att bli utanför är så stark att vi anpassar oss hela tiden efter vad andra tycker. Vi anpassar oss så mycket att vi till och med har slutat att ifrågasätta, om detta verkligen är sunt. Vill vi verkligen förtrycka oss själva så här. Vill vi verkligen förneka våra innersta känslor?
Detta har gjort att vi har svårt att säga ifrån, fantasin är blockerad och vi är begränsade i vårt sätt att leva, känna och tänka. Det kommer också att vara så tills den dagen vi bestämmer oss för att finna oss själva. Att kämpa för sin egen frihet är bland det klokaste en människa kan göra. För utan att förstå oss själva förstår vi heller inte andra. Och då är den sanna kontakten bruten. Kvar finns då dessa begränsningar, från vår barndom. Våra programmerade jag som består av våra livslögner och anpassningsförmåga det som vi fått från föräldrar, skolan, släktingar och samhället. Sedan «hjälps» alla åt att upprätthålla detta system och vi söker omedvetet människor som har samma slags begränsningar som oss själva.
Så länge du inte bryter dessa invanda livsmönster kommer ingen förändring att ske i ditt liv. Vad är detta som du så desperat försöker uppnå? Du kommer ingenstans i livet så länge du tror att du «måste» göra som alla andra. Vilket innebär droger, destruktivitet, våld, krig, mobbing osv. Detta kan endast «botas» genom insikt, förståelse, inlevelse och medkänsla.
Det som styr är dina inprogrammeringar från barndomen. Du tänker, så får du ju inte göra eller hur kan hon/han göra så. Men utan våra programmeringar från barndomen så skulle vi vara öppna och fria. Krig, elände och våld skulle inte längre existera. Vi människor skulle mötas på ett ärligare sätt. Vi skulle våga vara oss själva och vårt ursprung är kärlek, ödmjukhet och medmänsklighet.
Utan insikt om ditt inre sanna jag kan du heller inte uppnå den andliga sidan av ditt liv. Liv är att få vara i känsla, tanke, handling. För att veta vilken du verkligen är så måste du först lära känna ditt inre sanna jag. Sen får du inte låta samhällets «tillåtande» styra dig. Utan det handlar om att lära dig att göra det som du känner känns rätt för dig själv. Andlighet ur mitt perspektiv är, att få uttrycka, vara, göra samt agera utifrån vad som känns rätt för mig.
Vi kan inte bortse från något av det, då förlorar vi återigen vårt sanna jag. I t.ex. Indien ses schizofrena människor som högt andligt utvecklade. Vi kan inte stirra oss blinda på vårt sätt att tänka på. Vem säger att andra kulturer är flera år bakom oss eller att dom skulle vara mindre intelligenta än människorna i västvärlden. Kanske det är så att indierna har en kunskap om människan som vi inte har medan vi har kunskap om teknologin. Men vad är viktigast här i livet?
Känslomässig utveckling eller teknologisk utveckling? Visst ligger det en sanning i alla kulturer, vi kan heller inte förkasta eller bortse från andras sanningar. År 3000 kanske mänskligheten har kommit så långt att dom börjar inse att andra kulturer visste hur vi bör leva för 2000 år sedan. När vetenskapen inte kan bevisa mer, då människan inser med förnuft och logik att kärlek inte heller är bevisat men existerar ändå.
Utveckling är något som växer inifrån. Var du befinner mig om en månad, ett år eller om tio år beror på dig själv och att du är 100 % ansvarig för dina val och handlingar, tankar och upplevelser. Det är också viktigt att komma ihåg att du aldrig kan ändra en annan människa, men däremot kan du ändra dig själv. Jag är helt säker. Livet bjuder på ett oändligt antal möjligheter om du bara är öppen för att se dem. Det som ter sig som oöverstigliga problem visar sig ofta, när du fått facit på hand, vara dolda välsignelser. Jag är helt övertygad om att livet egentligen går ut på att vi ska vara glädjefyllda och lyckliga samt att vi ska hjälpa varandra. För att uppnå detta gäller det att lära oss att skapa en inre frid och harmoni som inte rubbas även om världen utanför oss rasar.
Jag tror alltså inte att lyckan finns utanför oss i t.ex. materiella ting eller i form av någon person, utan inuti oss. Sök därför inåt och lär dig att älska dig själv, istället för som många av oss gör, straffa oss själva. Vi är oändligt mycket mer än bara våra fysiska kroppar och det är när vi inte vet eller glömmer bort detta faktum som livet ofta går snett.
De vanligaste hindren för utveckling / förändring är följande:
Livsmönster, Anpassningsförmåga
Vanor, rutiner, automatik, slentrian
Brist på tålamod och uthållighet.
Oklart vad du vill och inte vill.
Brist på konkret handlingsprogram.
Att inte våga eller vilja.
Livslögner, Rädsla
Behov av trygghet.
Önsketänkande, ånger.
Bortförklaringar, dålig prioritering.
Våra livsmönster, livslögner och vår anpassningsförmåga gör det därför svårt att agera utifrån vem vi är, vi har bara en påklistrad fasad. Vi vet inte vilken vi egentligen är under fasaden, det är enklare att bara följa med och befinna sig i centrifugen, och inte gå sina egna vägar för där tror vi att vi vet vi vem vi är och vilken status vi har. Varför inte gå ifrån slentrianen och skapa ett eget liv och inte bara efter omgivningen krav och skapade standard.
Livsmönstret eller din inre trygghetszon är en återvändsgränd den leder till att du fastnar och håller fast dina rädslor, blockeringar, problem, du blir maktlös, trött och uppgiven, du skyller på allt och alla för din livssituation och du ser inga lösningar Du fortsätter att göra som du alltid har gjort, du vet vad du har inte vad du får. Därför vi fortsätter om, om och om igen, även fast resultatet blir lika varje gång ändrar vi inte. Alla människor vill utvecklas, men många vet inte hur de ska göra, de saknar en konkret handlingsplan. Resultatet blir då oftast att vi bara går runt i cirkel och «upprepar livet» om och om igen. Livet blir trist och tråkigt.
Vill du ändra på något i ditt liv, så innebär detta att gå utanför ditt livsmönster det vill säga din inre trygghetszon, och häva dina inre spärrar samt dina inre blockeringar. För att lyckas med detta handlar det om att våga förändra, göra misstag, ta risker, se möjligheterna, hitta nya vägar, släppa dina rädslor och tänka jag vill jag kan, samt det viktigaste att vara närvarande till 100 % på nästa steg som du tar. Se allt du gör som en utmaning, det handlar om att låta bli att låta andra människor bestämma åt dig, det handlar om att ta ett eget ansvar för ditt liv så kommer du att utvecklas till den du i verkligen är.
Besvara följande frågor:
• Vad är dina möjligheter som människa ?
• Vågar du lyckas i din livssituation ?
• Vågar du misslyckas i din livssituation ?
• Vågar du förändra det som inte är bra för dig ?
• Vågar du ta risker i ditt dagliga liv ?
• Vad är din största utmaning i livet just nu ?
• Vad hindrar dig från att leva bättre ?
Du föds med en stor inre styrka vilket innebär att du föds som en hel människa, med de funktioner som krävs för att utvecklas och finna dina syften i livet. Ett litet barns enkla och naturliga resa genom de första åren består av att ständigt upptäcka fler sidor hos sig själv och lära sig nytt. För oss människor är detta en resa som pågår hela livet om vi öppnar våra sinnen för att utvecklas. Som barn har du ägt alla dessa grundläggande kvaliteter, som har så stor betydelse för att du ska utvecklas i livet. Den stimulerande uppgiften är nu att återupptäcka dessa enkla grundvalar inom dig själv och omsätta dem i praktisk handling. Klarar du det så blir livet
roligare, meningsfullt och utvecklande.
Utveckling är en process som fortskrider hela livet om du hänger på tåget med öppna sinnen inför de situationer och de människor du möter på livets stig, öppna sinnen innebär utveckling, stängda sinnen och fastlåsning i vår inre trygghetszon innebär ingen utveckling utan endast att du går tillbaka i din utveckling. Det handlar för dig om att lära dig att utveckling och förändring = trygghet, när du lärt dig detta så känner du dig trygg hela tiden i din utveckling och i din förändring som människa.
Vi människor har problem med att lyssna till vårt sanna jag och bejaka vår intuition. Vi vet att vi tänker fel tankar, men vi har inte förmågan att tänka nytt. Vi fortsätter istället att göra som vi alltid gjort. Vi vet vad vi har, men inte vad vi får. Inte speciellt utvecklande och mycket begränsande, eftersom det ju alltid är den som kommit till en egen insikt som bryter sina blockeringar, spärrar och begränsningar. Jag kommer på den här hemsidan ta upp hur du kan utveckla dina mentala och andliga förmågor. Då det är dessa som utgör dina inre begränsningar samt sätter upp dina blockeringar inför dig själv, andra och olika situationer som du ställs inför, du befinner dig i en inre trygghetszon, ditt livsmönster där du både är rädd för att lyckas och för att misslyckas.
Att växa som människa är att hela tiden utveckla nya färdigheter, få nya insikter och att upptäcka mer av sig själv för att därmed bli en mer hel människa All utveckling är en process som fortgår hela tiden i livet om du är öppen för alla intryck och förändringar. Som du vet så blir stillastående vatten snart skämt, medan det rinnande vattnet alltid är friskt och gott.
Därför är det nödvändigt att ständigt ge akt på dig själv, var du befinner dig och om du står stilla eller är rörelse. Att växa som människa omfattar i hög grad också sättet att förhålla sig till fel. Att ha gjort fel betraktas ofta som nederlag och särskilt om andra påpekar dem är det lätt att uppfatta det som personlig kritik. Men att göra misstag är ju som regel en förutsättning för att utvecklas och så småningom göra rätt.
Livets största utmaning. Det är att omvandla din kunskap till att bara göra det, det innebär att du utnyttjar förmågan att agera efter din kunskap, det är då när även de mest lovvärda planer blir förverkligade. Allt är lättare sagt än gjort. Men hur intelligent eller talangfull du än är, är det endast handlingarna som skapar ditt öde. För att fullfölja ett eget löfte eller beslut måste du vara medveten om att leva efter tre ord, Att göra det !
Många gånger söker du genvägar, metoder, tekniker eller olika strategier för att kunna göra en speciell sak istället för att bara göra det du behöver göra. Genom att bara göra det, så återerövrar du friheten i ditt liv. Du har en fri vilja, men din vilja är inte alltid fri. Frihet har ett pris, livet har hinder att ta sig över. För att göra det krävs insikt, hängivelse, ansvar, tålamod, envishet och ståndaktighet.
Svårigheter skrämmer endast när du inte kommit till en egen insikt. Din inre styrka är som en muskel, den blir starkare av att användas, och liksom musklerna behöver den röra på sig och arbeta. Din inre styrka väntar på att bli åkallad, på att bli starkare. Nu har du din chans att åter minnas, bygga upp, väcka och erövra din inneboende styrka. Din inre styrka finns där utan att göra något, det är som en stark häst utan något att göra. Du behöver din inre styrka för att företa din inre resa, du behöver en riktning, en uppgift, ett uppdrag, du behöver ett syfte som betyder något för dig.
Nästan alla har vi genomfört positiva förändringar bara för att snart återfalla i våra gamla vanor, så för varje kliv framåt så följs det som ett brev på posten att man halkar ett stycke bakåt. Det här beror på en naturlig undermedveten ovilja att släppa välbekanta livsmönster. Att bryta en negativ vana eller att etablera en positiv sker i två steg, det första är att lyssna inåt för att få vägledning för att sedan genomföra den önskade förändringen och det andra är att behålla den.
Gamla livsmönster har en tendens att åter göra sig påminda om vi inte kan hålla kvar det nya länge nog för att det ska bli välbekant. Det kan ta mellan tre månader och ett år. Motstånd mot förändringar hör livet till. Förståelse för att det förhåller sig så gör inte förändringar lättare, men du inbillar dig i alla fall inte att det ska gå lätt. Du kan använda dig av din inre styrka för att komma över motståndet.
Rädsla för att misslyckas kan uppfattas som svag vilja genom att den förhindrar framsteg med den tilltalande logiken: «Om jag aldrig gör mitt bästa kan jag aldrig misslyckas, eftersom jag vet att jag kunde ha lyckats om jag verkligen hade ansträngt mig till det yttersta.» Eller också kan rädslan framstå som osäkerhet: «Jag kan göra det men inte lika bra som andra, så varför bry sig om det?» Eller som tvivel på sig själv: «Jag är helt enkelt inte redo än.»
När något behöver göras i ditt liv kan du hitta på många goda skäl till att inte göra det. Men när du tittar upp och ser dig omkring märker du att det fortfarande behöver utföras. För att komma över att du inte vill göra det, eller istället för att sätta upp andra hinder i din väg, sök först upp din närvaro, bestäm dina prioriteringar, känn din förmåga och försök att tänja dina gränser. Handla sedan, för framgång och utveckling reduceras alltid till detta. Lär känna dina motståndare, tillämpa sedan din inre styrka.
Du kan välja någon av nedanstående två grundmetoder för
att bryta ditt livsmönster och ändra inriktning på ditt liv:
1. Du kan inrikta din hela din energi och uppmärksamhet på att försöka omprogrammera ditt sinne, bekräfta din mentala och andliga styrka, frigöra dina känslor och visualisera positiva resultat, så att du till sist kan utveckla självkänsla, självförtroende nog för att demonstrera modet att bekräfta att du är tillräckligt motiverad för att
göra det du behöver göra.
2. Eller du kan bara göra det.
Vardagslivet tillhandahåller många möjligheter att både bemöta och sätta sig över sina inre begränsningar, och därigenom vinna både inre styrka och befrielse. Bli inte ursäkternas mästare, om jag bara hade haft mer tid, mer pengar, bättre möjligheter, andra föräldrar, en mer förstående partner, inga barn osv.
Det handlar om att finna din inre styrka den du inte visste att du hade. Genom att lyssna inåt kan du hitta kraften att härda ut inför dåliga odds eller svåra hinder. Din inre styrka och att bara göra det är en huvudnyckel till en livsinsikt i vardagen. Det skulle vara trevligt om du kunde behärska livet utifrån din fåtölj, nå dina syften enbart genom att tänka positivt eller att använda visualisering. Men kraften att förändra beror inte på vad du hoppas, tänker, känner eller ens tror, den beror på vad du gör. Det kan vara svårt att handla och livet kan vara svårt.
Det är också meningen, i alla fall i ibland, för det är bara det livet kräver av dig som vill utvecklas. Vardagslivet är en form av andlig tyngdlyftning och du är här för att bygga upp din ande. Bara de modigaste själarna kommer till den här jordiska skolan. Och bara själar som är på väg att återuppväckas ägnar sig åt en hemsida som den här.
Om du har läst så här långt har du all den inre styrka som du behöver. Där det finns en insikt av att bara göra det, finns det också en motsatt kraft. Resultat kräver ansträngning, kanske till och med uppoffringar. Även om du vet att något är bra för dig, även om du vet att du verkligen borde göra det, även när du hett önskar att det ska bli verklighet, även om du håller med om värdet av att, känna ditt syfte och göra vad som behöver göras, vinner motviljan ibland över din inre styrka. Så var snäll mot dig själv. Det kan ta tid att väcka din inre styrka.
Det beror helt och hållet på dig själv hur lång tid det tar. Negativa tankar och känslor kan dyka upp, men din inre kraft kommer att växa tills du en dag ett ögonblick, upptäcker att du har gjort något du egentligen inte kan.
Under hela historien har de som åtagit sig storslagna uppgifter, inte bara litat till sin egen inre styrka, utan också till en högre insikt som för den längre än deras egen personliga makt sträcker sig. När vi strävar efter att nå bortom oss själva, även i vardagen, eller när vi kämpar mot dåliga odds eller stora svårigheter, kan vi åkalla en inre styrka. Oräkneliga människor som fört en kamp på liv eller död med alkohol eller andra droger har funnit en inre styrka och insikt. Vare sig du tror på en yttre Gud eller relaterar mer till en universell ande eller din egen livskraft eller andlighet, kan du, genom att underordna dig viljan hos ditt sanna högre jag, din ande eller Gud, finna en oändlig styrka. Den styrkan kan hålla dig uppe medan du börjar försöka att uppnå dina syften,
önskningar.
Som små barn föll det oss aldrig in att tvivla på oss själv. Allteftersom vi växer upp och börjar jämföra oss själva med andra så börjar vi bilda oss en uppfattning om vår kapacitet. Nästan alla våra uppfattningar om kompetens eller kapacitet härrör från vår tro att vi saknar talang, när vi i själva verket bara saknar erfarenhet. Vi bär alla med oss en kort eller en lång lista på saker vi uppriktigt tror att vi är ganska dåliga på. Vi kan rättfärdiga uppfattningarna med exempel ur vår egen erfarenhet. Men vad som tycktes vara sant då behöver inte vara sant nu. Fula ankungar har en förmåga att utvecklas till svanar.
Din inre styrka är en trofast vän som finns vid din sida både under själens soliga dagar och under de mörka nätterna. Den talar lugnt om vad som är viktigt och bra. Du kan lita på din inre styrka för den kommer inifrån dig själv. Vi kan träna hårdare eller vi kan träna smartare. Här följer några enklare, smartare sätt att med inre styrka och insikt färdas i riktning mot dina drömmar.
Lite av något är bättre än mycket av ingenting. Det är troligare att du gör, och fortsätter att göra, det som är bekvämt och enkelt. Det är bättre att vara i mental stillhet (meditera), eller be under 10 minuter varje dag än under en timme en gång i veckan. Tanken på att göra vad du behöver göra, även när du inte känner dig motiverad, kan verka orealistisk och utom räckhåll. Ändå har du tillämpat din inre styrka många gånger, när du har gjort vad som varit nödvändigt på arbetet i skolan eller i hemmet, oavsett om du kände dig energisk,
intresserad eller motiverad.
Tänk efter vilka uppoffringar du har gjort och vilken envishet du har visat prov på för att lära dig en sportgren, spela ett musikinstrument, kliva upp varje morgon för att gå till skolan och arbetet, uppfostra barn eller att bygga upp ett långvarigt förhållande. Tänk på allt du har åstadkommit som har krävt både tålamod och skicklighet under långa perioder, du gjorde vad som krävdes av dig oavsett om du kände för det eller ej, nu gäller det för dig att tillämpa samma inre styrka på den utmaning du nu står inför. Om du är frestad att ge upp, kom ihåg att du aldrig behöver ta mer än ett steg åt gången. Tänk på allt arbete som du lagt ner på att må dåligt, du behöver kanske bara lägga ner en tiondel av allt detta för att förändra någonting i ditt liv för att må bättre.
Enligt gammal andlig lag leder disciplin till frihet. Det här låter som en motsättning, eftersom de flesta av oss tolkar disciplin som det vi inte vill göra och frihet som det vi vill göra. Men de av oss som har uppnått ekonomisk frihet, social frihet, frihet att resa vad de vill, frihet att ta åt oss den kunskap vi vill ha, det har vi gjort genom att lyssna på vår inre vägvisare och genom uthållighet. Den största mänskliga friheten är den fria viljans kraft. Men vi är bara fria till den grad vi har frigjort oss från slaveriet under inre blockeringar och begränsningar.
BOTA DIN SJÄLSLIGA ANOREXI
Shamaner anser att alla vi anpassade människor är sjuka genom att vi har en parasit som har kontroll över sinnet och hjärnan, vill vi vara fria som ett litet barn, måste vi förklara krig mot parasiten och bli en själens krigare som gör uppror och kräver självständighet med rätten att använda vårt eget inre sanna jag. Att vara en själens krigare ger oss en möjlighet att kämpa för att leva vår egen inre livssanning och att vara den vi vill vara, att leva det liv vi vill leva.
För att kunna förändra dig och din livssituation handlar det om att komma till en insikt om vem du är. Att komma till en insikt om att du är en produkt och ett koncept inte skapad av dig själv dina värden, tankar och känslor utan av andra såsom familjen, vänner, skola, miljö, TV, reklam, tidningar, kulturen du lever i, alla måsten, bör, ska samt krav, förväntningar, trosuppfattningar, anpassningsförmåga.
Det handlar för dig om att börja reflektera och komma till en insikt om hur du lever ditt liv och kliva ur centrifugen och inte bara låta ditt liv rinna ut i sanden, annars kommer du vid ett senare tillfälle i livet, ångra varför du inte stannade upp någon gång i ditt liv, för att känna efter om det verkligen är det här som är livet, där allt snurrar på utan att DU tänker på hur du verkligen vill leva ditt liv. För att uppnå detta handlar det om att komma till insikt över dina själsliga, mentala och andliga förmågor. För att finna svaret gäller det att söka inom dig. Du kan aldrig tillfredsställa en inre längtan med yttre medel. Utan det handlar om att uppfylla denna längtan inom dig.
Detta genom att komma till en insikt om vem du egentligen är och vad du verkligen vill göra med ditt liv, ingen annan människa kan säga «så här är du». Det är viktigt att du först identifierar dig själv, inte i förhållande till din sociala omgivning utan i förhållande till dig själv. Det är viktigt att veta vem du är. Du kanske tror att du vet vem du är, därför att vi människor har en tendens att identifiera oss med våra roller och vilka saker som vi omger oss med, vilket innebär att vi försöker att hela livet anpassa oss till den bild andra har av oss men när allt har skalats bort, vem är du då?
Om du känner att du inte är någon genom att andra människor tycker och tänker åt dig, då gäller det att du börjar känna efter, vad du verkligen vill göra, känna och våga uttrycka
vem du är, utan att vara rädd för att andra ska ogilla dig. Börja med att träna upp dig i att stanna upp och tänka efter om det är dina åsikter eller andras som du rapar upp för att behaga. Det är viktigt att du först identifierar dig själv, inte i förhållande till din omgivning utan i förhållande till dig själv.
För att du ska kunna bli en hel och levande människa så handlar det om att du ska komma till en insikt och lära känna dig själv. Människan har ett grundläggande behov av att nå den grad av självkännedom där vi säkert vet vad det är som driver oss, var vi kommer ifrån, vad vi skulle vara beredd att dö för. Därför gäller det för dig att komma till olika insikter, såsom till exempel. Vad innebär det att leva för dig? Vem vill du vara? Vad vill du verkligen göra? Vad vill du uppnå i ditt liv? Och sträva mot det.
När du har kommit till en medvetenhet om vem du är samt vet vart du är på väg, då har du kontakt med ditt naturliga sanna jag och då vet du vad du vill och inte vill, detta innebär också att du vågar följa din egen linje och vågar visa den du verkligen är. Det finns många svårigheter då det gäller att komma underfund med vem vi är och att våga visa det, vilket gör att vi ofta smiter ifrån det.
Efter det att du kommit till insikt så ger det en förmåga och skicklighet i att ta ledningen över ditt liv och förverkliga det du strävar efter i stort som smått. Varje människa har enorma möjligheter inom sig. Att kunna ta tillvara dem har sitt pris. Men det är billigt det kostar inte mycket. Det som krävs är medvetenhet om vilka möjligheter som finns och det krävs en insikt i att det är jag själv som avgör. Att inte vara medveten och låta andra människor styra över sig det kostar mer.
Det gäller många gånger att hitta tillbaks till de förmågor som du hade som barn fram till att du var tre år, då var du fri att säga, tänka, känna, tycka, göra utrycka allt vad du ville, som barn var vi helt vilda som ett djur eller en blomma, med ett stort leende, vi vågade utforska världen vi vågade göra misstag och misslyckas för att lyckas. Vi brydde oss inte om det förflutna eller oroade oss för framtiden, vi levde enbart i nuet, vi njöt av livet det var härligt att leva.
Din färd genom livet bör ske med öppna sinnen, genom att du älskar livet och allt vad det har att erbjuda, där varje dag är en njutning, där du lär av både misslyckanden och framgångar,
då dessa gör att du växer som människa, men då handlar det om att inte ta livet för allvarligt för du kommer ändå inte levande ur det och göra det du tycker är roligt och meningsfullt varje dag och hela tiden arbeta för att ha det så, och inte resignera för vad din omvärld tycker och tänker.
Att möta livet levande och inte enbart existerande är en utmaning! En utmaning att våga bryta mönster. Våga uppleva med alla sinnen, känslor och förmågor. Våga växa. Våga vara den du verkligen är, inte bara ett ihåligt skal. Utan levande inifrån och ut, med en insikt om att det är härligt att leva, med allt vad det innebär. Liv är rörelse. Liv är framåtskridande och utveckling. Liv är glädje, lycka, harmoni, frid och trygghet inifrån. Liv är att ta ett 100 % ansvar för sin livs upplevelse och aktivt deltaga i och styra den upptäcktsresa som livet faktiskt kan vara. Det gäller att hitta livsglädjen, att upptäcka det positiva i tillvaron. En sak kan vi säkert slå fast. Livsglädje är ej kopplat till materiell välfärd! Istället är det kanske de många små och ofta förbisedda dagliga stunderna, ibland banala och förutsägbara som bygger upp lyckan och glädjen i det långa loppet.
Att känna livsglädje är att känna engagemang och lust att leva. Livsglädje och lycka är ett inre tillstånd. När vi är glada, upprymda och lyckliga är vi mer öppna för livet, med större
förmåga att se klart på situationen och bättre rustade att klara av de dagliga påfrestningarna. Lite tillspetsat skulle jag vilja påstå att vi under vår livsresa får lära oss allting utom det som är väsentligt, nämligen hur vi lever i glädje, lycka, frid och harmoni och hur vi får en känsla av personligt värde och personligt värdighet samt en stor portion meningsfullhet.
Det viktigaste i livet är egentligen att sträva efter livsglädje, skapa framtidstro och tro på dig själv som människa. Att du blir klar över dina inre livslögner och skaffar dig en överblick över tillvaron, ser sammanhangen och förstår meningen med livet. Att du skapar tillit till ditt sanna jag. Genom tillit till ditt inre sanna jag kommer du alltid att ha det du behöver idag och i all framtid.. Alla gamla livslögner och anpassningsbenägenhet har vibrationer från en svunnen tid. Du går från bra eller dåligt till det bättre, och därmed kan du släppa all rädsla, och börja leva i nuet.
De gamla tingen som inte längre används har vibrationer från det förflutna. Det förflutna är över nu. Det är nuet som räknas. Det är en sorglig upplevelse att sitta vid dödsbädden hos någon som är ångerfylld att höra denne säga att han/hon så gärna skulle vilja ha ytterligare ett år så att han/hon hann göra allt det han alltid drömt om, men trott att han/hon inte kunde göra förrän de har gått i pension. De har alltid skjutit sina drömmar på framtiden. Det flesta människor lever inte det liv de skulle vilja. Mycket av det som håller dem tillbaka från att uppfylla sitt öde finns egentligen inte. Det är bara bilder i huvudet. Det är inga verkliga hinder. Vi borde aldrig låta våra rädslor eller andras krav och förväntningar sätta gränserna för vårt öde.
Du som fortfarande har tid är privilegierad. Men tänk på att du har bara ett liv och det är så onödigt att skärma av det med rädsla och falska hinder. Irenaeus som var en fantastisk filosof och teolog under andra århundradet efter Kristus, sade: «Guds härlighet är den människa som lever fullt ut».
Det är underbart att tänka sig att den verkliga gudomligheten är den närvaro där allt harmonierar skönhet, enighet, kreativitet, skapandekraft, mörker och negativitet. Den gudomliga älskar den fulla närvaron i livet. Om du tillåter dig att bli den människa du är stämmer plötsligt allt överens. Om du lever det liv du älskar får du trygghet och lycka. Inte sällan beror den stora bristen på lycka inom och omkring oss på det faktum att vi inte lever det liv vi älskar, utan snarare det liv vi förväntas leva. Vi har inte samma rytm som vårt sanna jags dolda signatur och ljus. Varje själ har en unik form. Det finns ett förborgat öde för varje människa. När du strävar efter att upprepa vad andra har gjort eller tvingar dig själv in i en annan form förråder du ditt sanna jag.
Det handlar för dig om att återvända till den inre ensamheten och att vara i mental stillhet, för att återfinna den dröm som finns djupast i din själ. Du måste närma dig drömmen likt ett barn som går på upptäcktsfärd. När du återupptäcker din barnlika natur kommer du in i en behaglig värld fylld av möjligheter och du kommer att ta dig dit allt oftare, till den plats där allt är lätt och som du är lycklig på. Den falska bördan lättar från dina axlar. Du kommer i rytm med ditt sanna jag. Din inre sanning lär sig successivt att träda fram i skönhet på denna underbara jord.
Den viktigaste och mest kärleksfulla relationen du någonsin kommer att ha är relationen med dig själv. Alla andra relationer kommer och går. Den enda person du är tillsammans med för evigt är dig själv. Din relation till dig själv är evig. Hur är då den här relationen? Vaknar du varje morgon och är glad för att möta dig själv? Är du en person som du tycker om att umgås med? Tycker du om dina egna tankar och känslor? Skrattar du med dig själv? Älskar du din kropp? Är du nöjd med att vara den du är? Är du nöjd med det liv du lever?
För att vara den du vill vara i morgon,
handlar det om att älska den du är idag.
Om du endast älskar och högaktar den person du är i morgon kommer detta lätt att följa dig resten av livet. Jag ser så ofta människor som söker sätt att utvecklas för att kunna bli det och den de önskar. Ofta följer uppskattningen av det lärda, av det uppnådda inte riktigt med. Det är som åsnan med moroten framför huvudet. Åsnan jagar och jagar men når aldrig fram till den. Att ha en morot i det du sysslar med är väldigt viktigt men när uppskattningen hela tiden flyttas till nästa sak, nästa utmaning mister moroten sin tjusning.
Vi vet egentligen att livet är vägen och inte målet men vi lever alltid för nästa ögonblick. Vi lever och söker det som vi ännu inte uppnått för att vid målet sätta nya mål utan uppskattning av det uppnådda. Du kan aldrig bli lycklig och tillfredsställd om lyckan endast existerar i det som du ännu inte uppnått, om tillfredsställelsen är beroende av de saker som framtiden har i sitt sköte.
Du skall givetvis sträva för att förbättra dig, men om du inte uppskattar de saker du lär dig, varför skall du då lära dig, varför skall du utvecklas om endast det som du ännu inte lärt dig är värt att lära och värt att veta. Du behöver inte stressa och kämpa för att vara värdig livet som du fått. Du behöver bara njuta på det sätt du finner lämpligt och i njutningen ligger avbetalningen på din kropp och ditt liv. Vad det nu än är som skapat oss, vad det än är som talat om och bestämt att vi skall vara här, så tror jag (oavsett tillverkarens härkomst) att han, hon eller det hade för avsikt att produkten, att skapelsen skulle ha det bra, att vi skulle utnyttja de resurser som finns, att vi skulle njuta av de saker som finns där för oss att njuta av.
Du kan aldrig säga, aldrig lova hur du känner i morgon, för vari ligger då livet, vari ligger då våra nya upptäckter, utvecklingar och lärdomar. Du kan inte säga idag hur du tycker, tänker eller känner i morgon. Om du idag bestämmer dig för morgondagens övertygelser, så har du ju stannat din utveckling, då kan du endast stagnera och då har faktiskt livets gåva «att lära och utvecklas i nyfikenhet» stängts in för att inte mera släppas ut.
Allting är möjligt det enda som begränsar denna insikt är dina egna tankar, känslor och ditt livsmönster som har lärt dig att livet skall vara på ett visst sätt, på det sätt du lärt dig. Med ett öppet sinne närmar du dig ett obegränsat medvetande som innebär att allting som du stöter på, allting som du hör, som du ser och känner kan vara ett frö till en potentiell ny verklighet.
När du ser lärdomar i allt, när du inser att varenda människa är din lärare såväl som du är deras kan ditt sinne äntligen öppnas och närma sig den oändliga kapacitet som är du. Visst kan du väl försöka att få till trevliga situationer, men förvänta dig aldrig dem. Förvänta dig aldrig att din fru/man skall älska med dig, se det som en gåva inte som en plikt. Förvänta dig inte att dina vänner skall bete sig på ett visst sätt, att framgången eller motgången måste bli som du hade tänkt.
Livet har många riktningar. Det är vars och ens sak att välja vilken riktning vi vill gå i. Friheten att välja är en stor gåva. Den kan leda dig till ett återvänds ställe, en plats där det inte tycks finnas någon öppning, men om du fortsätter att försöka och följer ditt sanna jag då kommer du alltid rätt..
Lägg märke till ditt livsmönster, notera hur ditt medvetande arbetar i samverkan med hur ditt sanna jag känner i vissa stadier av livet. Använd detta som en riktlinje. Ditt liv kan ibland likna en labyrint, men det finns en väg ut. Det handlar om att välja. Att hitta vägen ut ur labyrinten det är en fråga om trial and error.
Vi människor är skapande varelser. Då vi skapat hela jordens utveckling på gott och ont. Detta skapande finns hos varje människa. Med vår fria vilja skapar vi det vi vill ha, gott eller ont, positivt eller negativt Om vi inte mår bra, om vi har sjukdomar, kriser och problem eller vad som än händer och har hänt oss så har vi själva bett om det. Vi har själva skapat det för att lära oss. Därför skapar du själv hela din livstillvaro både medvetet och omedvetet.
Du har ofta svårt att förstå att du själv har ansvar för alla dina val, handlingar, beslut och att de leder dig till nästa situation som du möter, varje dag står du alltid öga mot öga med din egen skapelse. Men istället för att acceptera den du är, så föredrar du ofta att skylla på andra och se dig själv som ett offer för livet eller andras illvilja.
Det liv du lever är din skapelse, det är din uppfattning av verkligheten då det inte finns någon standard verklighet i världen, utan verkligheten är olika för alla människor inför de situationer och människor de möter, du ser hela din verklighet utifrån dina erfarenhetsfilter, livslögner samt anpassnings förmåga. Genom dina inre förmågor kan du skapa den verklighet som är bäst för dig, du kan skapa dig en egen verklighet, den verklighet som du vill ha.
Verkligheten är här och nu, nästa steg du tar inte i går eller i morgon, träna upp dig med att vara mer närvarande här och nu. Detta innebär således att du inte kan förändra din livssituation, men du kan förändra dina reaktioner på den, om du gör det så kommer efter hand även ditt sinne och tankar att ändras, i förlängningen innebär detta att även din livssituation kommer att förändras.
De flesta människor förnekar att vi har möjlighet att skapa precis allting i våra liv. Dessa människor är ännu inte redo att börja ta eget ansvar för sina liv, val och handlingar. De vägrar se att vi regisserar våra egna skådespel och skapar vår egen verklighet. Dessa människor tror att de är separerade från helheten. De tror på dogmer, pekfingrar och förbud. Detta är inga lyckliga människor.
När du är redo att ta ett eget ansvar för ditt eget liv, blir du en mera medveten skapare. Då börjar du att förstå att livet är och blir vad du gör det till och om du bestämmer dig för att mera medvetet gå in för att skapa det liv som du vill ha det, så kommer det att bli så. Med samma kraft som du förut skapade elände i ditt liv, kan du nu skapa glädje och harmoni. När du kommit till denna insikt så förstår du att livet är och blir vad du gör det till. Ingen annan skapar våra liv åt oss, vet du inte hur du vill leva och vara är det dags att ta reda på det nu, naturligtvis finns svaret inom oss själva, var skulle det annars finnas, det finns ingen annan än vi själva som vet hur vi vill leva och vara som människa men då handlar om att stanna upp och stilla sig och rikta frågan inåt till vårt sanna jag.
Kan det vara så att du inte vågar, för om du får reda på svaret kanske du måste förändra ditt liv på flera punkter eller tillåta den förändring som livet har i beredskap för dig så att du äntligen ska kunna förverkliga dig själv, genom att börja tillåta alla de talanger, förmågor som kan berika oss själva och vår omvärld. Hellre än att du tar reda på vad du vill, vem du egentligen är, går du kvar i din trygghet som dina problem skänker dig, problem som finns för att du ska vakna upp, puffa in dig på din rätta väg, så att du kan ta reda på vem du verkligen är, vart du är på väg, vad du egentligen vill.
Låt oss inse att det är vi själva som byggt våra fängelser, vi kan om vi vill öppna fängelse dörrarna inifrån, automatiskt kommer då livsströmmen att harmoniera kroppen, upplysa sinnet göra tankar och ord positiva, sanna och konstruktiva, allt läggs tillrätta.
Behöver du rensa din själ och ditt sinne.
• Dagdrömmer du för att fly vardagens bekymmer?
• Har du glömt att tänka på dig själv den senaste tiden?
• Känner du dig ständigt orolig och bekymrad?
• När du ska somna, oroar du dig för dagen som gått och för dagen som kommer?
• Tycker du att dina dagar och veckor kommer och går utan att det är någon skillnad på dem?
• Känns din hjärna som om vädret ständigt var dimmigt?
• Vill du ha anledning att le och skratta oftare?
• Skulle du vilja förändra din värld och ditt liv?
• Gör du mycket av det du tycker om göra varje dag?
• Är varje dag precis som du vill leva?
• Upplever du att du har tid till allt du vill göra?
• Är din agenda fulltecknad av bara sånt som du vill göra?
• Agerar du bara utifrån vad som känns rätt för dig i alla situationer?
• Arbetar eller studerar du bara med det som känns rätt för dig?
• Är alla dina relationer tillfredsställande?
• Vågar du uttrycka vad du känner, tänker och tycker?
• Arbetar du korta dagar med gott om tid att njuta av livet?
• Tycker du om och uppskattar dig själv?
• Ser du på förändringar i ditt liv som utmaningar?
• Känner du dig nöjd med dig själv för den du är?
• Lever du det liv som du innerst inne vill leva?
• Är du den du innerst inne är och vill vara?
• Är du nyfiken på livet varje dag?
• Lever och agerar du här och nu?
Bota din Själsliga Anorexi Läs mer »
SLÄPP TAGET OM DITT EGO & LEV I KÄRLEK
Utifrån dina livslögner och din anpassningsförmåga skapas ditt ego (ditt överlevnads jag) som är dina roller i livet, detta innebär att du genom ditt ego lever bara utifrån att få bekräftelse för vad du gör, har och presterar. Egot är din referenspunkt, vilket innebär din självbild, din sociala mask och den roll som du spelar, den som lever på att bli omtyckt av andra och att styra andra. Detta innebär att du lever hela ditt liv utifrån vad all påverkan anser. Du har egentligen inget eget liv. Hela ditt liv går ut på att du försöker att anpassa dig till att vara som din sociala omgivning anser att du ska vara. Du lever hela ditt liv utifrån och in. Du agerar efter att försöka att tillfredsställa din längtan efter en inre frihet och trygghet så du fyller din tillvaro med yttre attribut och symboler såsom bilar, hus, pengar och kläder du lever utifrån och in istället för inifrån och ut.
Vilket i sin tur innebär att du agerar hela livet utifrån vad andra, tycker, tänker och känner. Du söker hela tiden godkännande från andra för att bli omtyckt och bekräftad. Detta innebär i sin tur även att du blir beroende av yttre attribut du blir «symbol» och «objektsrefererande» du påverkas av allt som sker utanför dig själv såsom situationer, omständigheter, människor osv. Då du hela tiden söker efter godkännande från andra. Du känner ett behov av att kontrollera och att ha makt, denna makt bygger på symbol, attribut såsom, titlar, pengar, arbeten samt olika statusprylar.
När du söker efter frihet och trygghet i symboler kan du aldrig hitta den, det är en illusion att söka frihet och trygghet i symboler. Detta innebär att du alltid kommer att vara otrygg. Symboler är förgängliga, de kommer och går, detta skapar ängslan, rädsla samt osäkerhet eftersom du byter bort ditt sanna jag mot symboler ofta slutar detta med att vi känner en stor tomhet inombords.
Sökandet efter trygghet, säkerhet samt visshet är en bindning till det som du vet det kända vad är det du vet? Det du vet är det förflutna ett fängelse av gamla betingelser i detta finns ingen utveckling, detta innebär bara stagnation. När du lever i visshet låser du fast dig i gamla mönster, du förlorar flödet, kreativiteten, spontaniteten du blir till ett stelt mönster. Du blir fånge i hjälplöshet, hopplöshet, förtvivlan, dysterhet samt depression.
Hela din trygghet består i att få bekräftelse för vad du gör har och presterar därför har du inte någon egen inre grundtrygghet, du är bunden av någon eller något för att vara någon. Du kommer att fortsätta att vara bunden tills att du vågar leva ut ditt eget liv och känna dig trygg med att vara den, som du egentligen är. Utan bundenheten till andra människor och till det materiella.
Att Äga är ingen frihet. Genom att ge upp ditt behov av att äga. Då blir du fri. Egot har svårt att se andra gå sina egna vägar, eftersom vi själva har svårt att gå vår egen väg. Egot är blockerad i sin struktur och i sitt eget sätt att utvecklas. Egot vet inte vad det vill, därför att det går samma väg som alla andra, då egot är så blockerad av sin egen rädsla för vad andra ska tycka. Denna blockering visar sig till slut i olika fysiska och mentala symtom. Symtomen blir till slut något att skylla på för att slippa möta sin egen rädsla. Det är rädslan som hindrar oss från att göra det vi önskar. Rädslan för att inte bli accepterad av andra.
Egot hjälper oss att strukturera och begränsa vår värld för att vi lättare ska kunna förtydliga och förstå den. Jag ser egot som ett hinder för själen att komma till tals, det vill säga ett hinder för den andliga utvecklingen, men vi får inte glömma att vi här och nu lever i en högst fysisk värld med bara små, tillfälliga glimtar av det som tillhör vår inre sanning vår själ vårt sanna jag.
Vårt ego fungerar på ett linjärt, logiskt rationellt, strukturerat, matematiskt och begreppsmässigt sätt. Det drar slutledningar, resonerar, behandlar, väger information, sorterar, värderar, jämför, kontrollerar, klassificerar och analyserar, samt censurerar information för att fatta beslut. Det ser bara svårigheterna samt all negativitet samt agerar som en robot
som gör en sak i taget.
Egot skyr det okända och ovisshet samt förändringar som skulle kunna innebära överraskningar och oförutsägbara möten och händelser, och kan väl på så sätt liknas vid en stockkonservativ äldre herre, i stormhatt och kravatt, med ständiga kommentarer om hur mycket bättre det var förr.
Egot lever av våra livslögner och anpassningsförmåga. Denne lever efter att vara någon, att bli accepterad genom att äga «prylar» och människor, att vara någon genom utbildning, diplom, examen, pengar, statusprylar, utmärkelser, att veta bäst, att vara expert, göra sig synlig på olika sätt.. Att vara någon genom sitt yrke osv.
Vårt ego vågar inte uttrycka vem vi är och vad vi tycker, tänker och känner. Därför att det har behovet av att vara omtyckt av alla andra i sin sociala omgivning, vilket innebär att det vi uttrycker är vad vi tror att andra förväntas av oss eftersom vårt ego lever av att bli bekräftad av andra, för att få känslan av att vara någon.
Som egots opponent utnämner jag själen som är ditt sanna jag, det som är större än egot och en del av allt som är. Kalla det den gudomliga gnistan eller vad du nu kan tänka dig som är större än dina begränsningar. Själen skyr till skillnad mot egot inga förändringar och söker så småningom, när strukturen blivit alltför snäv hittar den vägar ut ur det kända och invanda. Utan att konsultera egot.
Själen blir rebellen, revolutionären, som utmanar ordningen genom att visa dig hur verkligt kaos ser ut och som alltid, alltid kräver sin rätt att få vara och uttrycka sin sanna natur.
Att bli påmind om själens expanderande och frihets älskande existens innebär alltid någon form av kristillstånd, inte minst för att vårt ego strider på liv och död varje gång dess struktur hotas. Ändå är det alltid egot som förlorar, säkert som amen i kyrkan, eftersom egot bara är en del av det komplex vi kallar människan, och som måste underordna sig lagar som är dolda för det begränsade egot.
Den konservative och rebellen har ett märkligt men logiskt förhållande; de spelar ett ständigt utjämnade och balanserande spel för att göra dig till den komplexa människa du är.
Båda har de såväl konstruktiva som destruktiva egenskaper, och det är du som hanterar effekterna av deras framfart. Ordning och kaos i ett liv är cykliskt och det kanske är något att lägga på minnet. Att bygga upp och bryta ner livsmönster och strukturer är något du gör hela tiden, i större eller mindre sammanhang. Ibland märker du det med all önskvärd tydlighet, medan du ibland bara känner en fläkt av effekten.
Du behöver ditt ego för att överleva i det yttre konsumtionssamhället men du behöver bara den delen av egot som bearbetar information. Resten av egot avskärmar dig från insikt och glädje. Du måste gå utöver ditt ego och hitta ditt sanna jag. Ditt sanna jag är den föränderliga, djupaste delen av dig själv. Den är vis, kärleksfull, trygg och fylld av glädje. Ditt ego är viktigt i den yttre världen men ditt sanna jag är ännu viktigare.
Du har hela livet förväxlat verklighet och illusion. Verklighet är att inse att du är gudomlig. Illusion är din yttre värld. Denna förväxling är skadlig för dig. Du längtar efter illusionen av trygghet i stället för själva tryggheten, som finns i ditt sanna jag som insikt och kärlek. En illusion är en felaktig uppfattning. Jag menar att det du upplever alltid är en illusion. Det du upplever är sant och helt riktigt, men du har fått en felaktig uppfattning om det du upplever. Du använder alla dina sinnen att uppleva med, både dag och natt och det du känner för det du upplever är alltid rätt, men du har fått fel uppfattning om det du upplever. Det du upplever är en symbol för en känsla. Det du upplever ska du inte läsa rakt av, det ligger en djupare sanning i allt du upplever. Det är inte människan eller saken i sig som du har känslor för. Dina känslor visar endast på ett behov hos dig själv. Det som du känner har med dig och dina känslor att göra.
Människan som du berörs av på ett eller annat sätt, som du inte tycker om, eller känner behov av att ge till, eller få av, speglar dina egna behov. Människan är också en symbol för en del inom dig, är det en man, så handlar det om en spegling av din egen manlighet osv.
Allt har ett symboliskt värde. När du ska läsa av en upplevelse symboliskt så har du behov av att se alla detaljer i upplevelsen, och sedan läsa dem symboliskt tillsammans. För att förstå vad symbolerna vill säga dig, så har du behov av att lägga in din egen känsla för upplevelsen i sammanhanget, för att få en rätt bild av det du upplevt. Du får då även en förståelse för varför du upplevde just det. Vi kan vara flera som tycker att vi upplever samma sak, men det som alltid skiljer sig, är vad du känner för upplevelsen och det är din känsla som gör upplevelsen unik.
Jag vill påstå att hjärtat är en symbol för kärlek, ja jag tror det är sant, men om vi ska se den djupa symboliken som jag söker, så har du behov av att veta vad kärlek är. Kärlek är frihet. Vad är frihet? Frihet är att vara den vi är i grund och botten, att leva utan att söka accepterande från andra. Du ger andra kärlek genom att ge dem friheten att leva sina egna liv, genom att tillåta dem göra sina egna val, ta eget ansvar och ta hand om sina egna konsekvenser. Du ger dig själv kärlek genom att ge dig själv friheten att leva ut ditt eget liv på ditt sätt och ta ditt eget ansvar och dess konsekvenser.
Du längtar efter att bli accepterad när du i verkligheten aldrig kan bli avvisad. Egot skapar illusioner och döljer sanningen. Egot måste lösas upp, först då kan du se sanningen. Med kärlek och förståelse får du det oändliga tålamodets perspektiv. Varför har du bråttom? Det finns ändå ingen tid det bara känns så för dig. När du inte upplever nuet, när du fördjupar dig i det förgångna eller oroar dig för framtiden, framkallar du plåga och sorg för dig själv. Tiden är också en illusion.
Till och med i den yttre världen är framtiden bara ett system av sannolikheter. Varför oroa dig så mycket? Förståelse är terapi. Kärlek är den definitiva terapin. Terapeuter, lärare och gurus kan hjälpa dig, men bara under en begränsad tid.
Riktningen är inåt, och förr eller senare måste vi ensamma gå den vägen. Men i verkligheten är du aldrig ensam. Om du måste mäta tiden, mät den då i upplevelser som du lärt dig av, inte i minuter eller timmar eller år. Du kan bota dig själv på fem minuter om du finner den rätta insikten. Eller på femtio år. Det är samma sak. Du kan minnas det förflutna och sen glömma bort det. Släpp taget om det dvs. Sätt punkt för det och förlåt dig själv och andra för det som varit. Detta gäller barndoms trauman lika väl som det gäller förhållningssätt, missförstånd, livslögner som präntats in i dig samt alla gamla tankar. Hur kan du se på ett nytt och klart sätt när du har kvar alla de där tankarna? Tänk om du behövde lära dig något nytt? Från ett nytt perspektiv?
Tankar skapar illusionen av vem du är. Egot upprätthåller den illusionen, och den illusionen skapar fruktan, ångest och en oerhörd sorg. Fruktan, ångest och sorg skapar i sin tur vrede och våld. Hur kan frid existera i världen när dessa kaotiska känslor dominerar? Trassla dig ur det här.
Gå tillbaka till problemets källa. Du har då återvänt till tankar, gamla tankar. Sluta tänk. Använd i stället din intuitiva visdom för att uppleva kärlek igen. Meditera. Upptäck att allt hänger samman och är beroende av varann.. Upptäck enheten, inte skillnaderna. Se ditt sanna jag. Mental stillhet kan hjälpa dig att sluta tänka lika mycket som tidigare och hjälpa dig att påbörja din resa tillbaka. Du kommer att läkas. Du kan mer och mer att börja använda den oanvända delen av ditt inre. Du kommer att se. Du kommer att förstå.
Och du kommer att bli vis. Sen kommer du att finna frid. Du har ett förhållande med dig själv lika väl som med andra. Varför är du rädd för att ta rimliga risker? Är du rädd om ditt rykte, rädd för vad andra ska tänka? Dessa rädslor har blivit betingade i barndomen. Ställ följande frågor till dig själv: Vad har jag att förlora? Vad är det värsta som kan hända? Är jag nöjd med att leva resten av mitt liv på det här sättet? Med döden som bakgrund: är detta någon större risk? Medan du mognar, var då inte rädd för att göra andra människor arga. Vrede är bara en yttring av deras osäkerhet. Men att vara rädd för denna vrede kan hindra dig. Vrede skulle bara vara fånig om den inte skapade så mycket sorg. Lös upp din egen vrede i kärlek och förlåtelse.
Låt inte depression eller ångest hindra din mognad. Depression är att förlora perspektivet, att glömma bort och att ta saker för givna. Skärp din närvaro och uppmärksamhet. Nollställ dina livslögner. Minns vad du inte bör ta för givet. Växla perspektiv och minns vad som är viktigt och vad som är mindre viktigt. Kliv ur gamla fåror. Kom ihåg att lyssna inåt på ditt sanna jag. Att ha ångest är att förlora sig i egot. Det är att förlora sina gränser. Där finns ett vagt minne av sårad stolthet, av förlust av kärlek, av förlust av tålamod och frid. Kom ihåg, du är aldrig ensam. Förlora aldrig modet att ta risker. Du är odödlig. Du kan aldrig bli skadad.
Allt är kärlek. Med kärlek kommer förståelse. Med förståelse kommer tålamod. Och därefter stannar tiden. Och allting är nu. Verkligheten är nuet. Att uppehålla sig i det förgångna eller i framtiden orsakar smärta och sjukdom. Tålamod kan hejda tiden. Kärlek är det yttersta svaret. Kärlek är inte en abstraktion utan en påtaglig energi, eller ett spektrum av energier, som du kan skapa och hålla kvar inom dig. Var bara kärleksfull. Då börjar du att beröra ditt sanna jag inom dig. Känn dig kärleksfull. Uttryck din kärlek. Kärlek löser upp rädsla. Du kan inte vara rädd när du känner kärlek. Eftersom allting är energi, och kärlek omfattar alla energier, är allting kärlek. När du är kärleksfull och orädd kan du förlåta. Du kan förlåta andra och du kan förlåta dig själv.
Du börjar nu se ur det rätta perspektivet. Skuld och vrede är åter speglingar av samma rädsla. Skuld är en subtil vrede som riktas inåt. Förlåtelse löser upp skuld och vrede. De är onödiga, skadliga känslor. Förlåt. Det är en handling i kärlek. Stolthet kan komma i vägen för förlåtelse. Stolthet är en av egots yttringar. Egot är det övergående, falska jaget. Du är inte din kropp. Du är inte din hjärna. Du är inte ditt ego. Du är större än allt detta om du lyssnar på ditt sanna jag.
Om du känner att du inte är någon, genom att andra människor tycker och tänker åt dig, då handlar det om att du ska börja känna efter, hur du vill leva, vara och agera samt känna utan att vara rädd för att andra ska ogilla dig. För att finna svaret så handlar det att söka inom dig. Du kan aldrig tillfredsställa en inre längtan med yttre medel. Utan det handlar om att uppfylla denna längtan inom dig. Jag vill påstå att ingen annan människa kan säga: «Detta är du». Du kanske kan försöka anpassa dig till den bild andra har av dig men när allt har skalats bort, vem är du då i själva verket?
Det är viktigt att du först identifierar dig själv, inte i förhållande till din omgivning utan i förhållande till dig själv. Det är mycket viktigt att veta vem du är. Du kanske tror att du vet det, därför att människor har en tendens att identifiera dig med din roll, din mask och vilka saker som du omger dig med.
Många människor som lever idag har mer pengar och prylar än deras förfäder någonsin vågade drömma om. Vi reser kors och tvärs över jorden för att söka annorlunda upplevelser och nya kulturer. Vi har tillgång till visdom och livserfarenhet från tre tusen religioner. Men ändå saknas något. Vi i västvärlden vet mycket om mänskligt beteende genom psykologin och en hel del om universum genom vetenskapen. Men när det kommer till att gå på djupet med frågor om andlighet och själen då står vi oss slätt.
Vi människor har ett grundläggande behov av att nå den grad av självkännedom där vi säkert vet vad det är som driver oss, var vi kommer ifrån, vad vi skulle vara beredd att dö för. Det gäller för dig att komma till en insikt vad det innebär att leva för dig, vem du vill vara och vad du verkligen vill göra och uppnå i ditt liv och sträva mot det.
Det handlar om att börja reflektera och komma till en insikt över ditt liv och bromsa i tid så att du inte bara låter ditt liv rinna ut i sanden, detta genom att komma till en insikt om vem du egentligen är och vad du verkligen vill göra med ditt liv, annars kommer du vid ett senare tillfälle i livet, ångra varför du inte stannade upp någon gång i ditt liv, för att känna efter om det verkligen är det här som är livet, där allt snurrar på utan att du tänker på hur du vill leva.