Under en del av mitt liv snurrade allt på fortare och fortare jag var engagerad i alldeles för mycket både genom att jag var egen företagare samt genom mitt stora engagemang inom idrottsrörelsen, jag startade projekt efter projekt, jag fyllde mitt liv med statusprylar, jag hann inte alls med, jag var uppknuten dygnet runt av olika engagemang och aktiviteter, detta innebar att jag började känna att pengar och livsstil faktiskt hade «köpt» mig just så som jag i inte tänkt mig att det skulle vara. Långt ifrån att vara en levande del av mitt eget liv, kände jag mig som en fånge i det. Där allt handlade

om andras krav och förväntningar som hade blivit mina. Något inom mig påminde ibland hur det kändes när jag fortfarande hade livskraften, lidelsen, hopp, optimism och energi. Det var en del inom mig som har vägrat att ge efter och acceptera de roller som tillhandahållits av en okänslig och ibland hårdhänt omvärld.

 

Den enkla sanningen var att jag inte levde det liv jag vill leva. Jag levde ett liv som tillfredsställde många andra människor, de flesta av dem välmenande, men inte för mig själv. Jag gjorde det jag gjorde, för att det förväntas av mig utifrån de roller som jag valt. Det började jag sakna hänförelse och entusiasm. Jag struntade i mina inre drömmar om hur livet borde vara, men att göra det var svårt och blev allt svårare. Att vara någon och något jag inte var, är det svåraste jag någonsin gjort. Jag gjorde det jag gjorde, helt enkelt för att det förväntas av mig utifrån mitt livsmönster det vill säga mina livslögner och anpassningsförmåga det som jag hade fått med mig från min uppväxttid.

 

Ibland hörde jag min egen inre röst som ropade på befrielse, men jag reagerade inte utan allt gick på i en rasande fart inne i centrifugen fortare och fortare. Då och då ställde jag mig frågan, betyder det egentligen något alls att känna att det är rätt och att vara hängiven? Att känna att hela livet bör vara

meningsfullt? Var jag en löjlig romantiker som trodde att jag kunde leva ett annat liv, finns det över huvudtaget något annat liv att leva? Då alla människor lever ett likadant liv.

 

Borde jag inte vara tacksam för att jag var så rikt välsignad med allt sådant som alla andra verkar uppskatta högt? Såsom en underbar fru och barn, eget företag som går bra samt en «meningsfull» fritidssysselsättning.

 

Jag hatade ibland mig själv för att jag dragits in i centrifugen så djupt att det kändes som om jag inte kunde komma ur den. Jag kände ibland att jag hatade min livsstil. Jag hatade det jag gjorde och jag var fånge i ett liv jag inte tyckte om. Jag sålde mig och ställde upp på andras krav och förväntningar inte mina egna. Jag hade ingen känsla för det jag gjorde, jag gjorde bara det som behövde göras och det blev svårare för var dag som gick. Jag borde vara nöjd med mitt liv, men det var jag inte på långa vägar. Jag lurade bara mig själv. Jag kände att jag schabblade bort mitt liv och att jag höll på att kvävas. Jag hatade mina självpåtagna plikter. Jag förlorade all livskraft. Jag var trött på att vara trött. Jag var trött på att inte vakna upp med glädje på morgonen. Jag var trött på att inte få vara stolt över mig själv och vad jag gjorde. Det var ingen annans fel, det var mitt eget. Jag hade gjort så här mot mig själv för att jag var för feg för att stå upp för mig själv. Att vara någon och något jag inte är, är det svåraste jag någonsin gjort.

 

Innerst inne kände jag mig som en piskad åsna, där en stor del av mitt liv var rena pesten! Jag hatade mig själv för att jag dragits in i det här livet så djupt att det kändes som om jag inte kunde komma ur det. Jag hatade stället vi bodde på. I början var allt perfekt med en livstillvaro som jag tyckte om, både arbetet samt min fridssysselsättning var toppen, jag tyckte även om stället vi bodde på. Men sedan kände jag mig fast i mitt liv som en fånge i det liv jag hatade. Jag sålde mig och ställde upp på andras krav och förväntningar inte mina egna. Jag hade ingen känsla för det jag gjorde, jag gjorde bara det som behövdes helt mekaniskt och det blev allt svårare och svårare för varje dag som gick. Jag borde

egentligen varit helt nöjd med det liv jag levde, men det var jag inte, inte på långa vägar. Jag kände att jag lurade min hustru och mina barn, för att jag inte var mig själv. Jag kände att jag slösade bort år av mitt liv. Jag ville inte ställa till det, men jag hatade mina själv påtagna plikter. Men jag var så uppslukad av att befinna mig i centrifugen att jag inte visste vad jag egentligen skulle vilja göra.

 

Naturligtvis är detta ingen stor tragedi. Vadå. «Stackars liten, som måste äga och jobba på ett väl fungerade företag hela sommarhalvåret!» Samt måste fylla hela vinterhalvåret med en fritidssysselsättning som han tyckte om från början. Med bästa vilja i världen så kan man inte tycka synd om en sån kille.

 

När allt kommer omkring var mitt äktenskap jättefint och familjelivet i det stora hela storartat. förutom på somrarna. Kunde jag inte nöja mig med det och bara fortsätta att hålla på? Jo. Men det blev allt svårare för varje dag som gick, dagar som blir till veckor, månader och år. Ibland hörde jag en röst,

min egen inre röst, ropa på befrielse, men jag reagerade inte. Ibland är det lättare att bara låta bli att tänka på det. Jag rationaliserade bort det faktum att jag faktiskt skulle vilja ge upp allt och ägna mig åt något jag verkligen känner för, men jag «har ju mitt ansvar». Jag hade ju en underbar fru och barn eget hus osv. Jag undrar om det verkligen var det som hållit mig tillbaka eller om jag helt enkelt var rädd. Kanske skulle jag inte klara av något annat eller få något annat arbete. Jag tycktes inte känna av den självsäkra sidan av mig själv lika bra som förr. Den finns där, men kontakten har blivit svag, en bild som en gång var skarp och klar har blivit blek och suddig.

1

Jag levde ett liv i otakt med mig själv. Innehållet i mitt liv, de val jag gjorde, var oförenligt med den jag var och vad jag ville. Jag gjorde saker utan att ha hjärtat med och gjorde inte det jag brann för. Å ena sidan hade jag skapat en zon där jag var trygg, därför att livet var stabilt och förutsägbart som en

klockas tickande. Problemet var att allt jag valt att göra hade jag valt för att tillfredsställa andra och motsvara deras krav och förväntningar, utan att mina egna behov och önskningar blev tillgodosedda.

 

Jag var bedrövad och kände mig eländig. Hade jag fått frågor som «Är det den här sortens liv du vill

leva»?, «Är det här livet som du önskat dig»?, «Uppfyller det här dina mål i livet, meningen med att leva»?. Skulle jag har varit tvungen att svara. «Inte på långa vägar». Jag visste att jag inte levde det liv som varit ämnat för mig. Jag visste att det var något fel med mitt liv, men under de här åren

undvek jag att ta tag i saken eftersom det verkade enklare att låta allt rulla på och inte att oroa någon. Istället för att ta itu med tristessen, känslan av leda som jag bar med mig överallt, istället för att söka reda ut vad det var som störde mig, valde jag att fortsätta som förut. Otroligt korkat, men inte desto mindre sant.

 

Som en fiende, som jag kände lika väl som en nära vän, lärde jag känna den gnagande tomheten i ett liv i otakt. Jag försummade mig själv och levde för andra, för behov och mål som inte var mina egna. Jag förrådde den jag var och accepterade istället ett utifrån konstruerat jag som åt sig inåt. Jag svek

mig själv. Mitt liv och mina erfarenheter grundades på ett bedrägeri och fantasi.

 

Det mesta av det jag gjorde, och som skulle ha varit helt okej om det hade varit det jag hade hängivelse för, var lika onaturligt för mig som det skulle vara för en björn att försöka flyga. Det är inget fel med att försöka flyga, om man är en fågel och inte en björn. Jag älskade och älskar min familj, men

allt annat i mitt liv kändes som en smärtsam och påtvingad prövning eftersom det jag gjorde inte kom från hjärtat.

 

Det hade inte med mitt inre sanna jag att göra. Och till allt detta negativa kom den totala bristen på positiva faktorer. Jag upplevde inget spännande och hade inte roligt. Jag gjorde inget som kändes meningsfullt. Jag gjorde inte det jag var bra på och fyllde därför inte min uppgift här i livet. Jag

avslutade aldrig en dag med att säga till mig själv. «Bra, du kan vara stolt över dig själv och vad du åstadkommit idag»! Jag behövde en sådan känsla, men jag kände den aldrig när jag såg mig i spegeln. Jag behövde känna att jag hade en meningsfull uppgift, men det gjorde jag inte, jag hade inget mål, ingen vettig uppgift. Ingenting fyllde mig med glädje utom samvaron med min familj. Absolut ingenting. Det var helt enkelt inte bra.

 

Slutligen så blev det som det blev, i efterhand så vet jag att jag straffade ut mig själv, det vill säga det var mitt sanna jag som ville komma till uttryck, och det gjorde jag genom att jag begick ekonomisk brottslighet, vilket sedermera resulterade i ett fängelsestraff, under tiden före och under samt efter

fängelsestraffet, först då kom jag till en klar insikt om vem jag var och hur jag ville leva mitt liv i fortsättningen och min slutsats var den att vi människor inte lever de liv vi vill leva utan vi lever våra liv utifrån andras krav och förväntningar, där vi bara blir värderade efter vad vi gör, har och presterar

inte efter vem vi är, utan att någon gång lyssna inåt i oss själva för att ta reda på vem vi egentligen är, och vad vi vill stå för och vad vårt syfte är med att leva. Detta och många andra insikter om hur jag ville leva mitt liv, finns presenterade på den här hemsidan och i mina böcker.

 

Detta innebar att jag slutligen kunde jag fullständigt montera ner de delar av mitt liv som inte var «jag» och bygga vidare på det som kändes rätt för mig. När jag väl slutat leva ett liv som inte stämde för mig och börjat lyssna till min egen inre röst, mina egna behov och önskningar, så förändrades min

livsupplevelse enormt

Jag fick inte tillbaka de meningslösa åren, men de är nu ett minne blott, eftersom jag dag för dag

kan se hur de ersätts av ett liv som är helt och odelat mitt. Jag kommer aldrig att helt glömma smärtan och tomheten i det liv jag levde de där meningslösa åren och det vill jag inte heller. Efter att ha tillbringat ett stort antal år i det öde landet vet jag nu att det inte är något jag vill återvända till. Jag ska

aldrig leva utan känsla och entusiasm för det jag gör bara för att det är tryggt, förväntat eller enkelt. Jag skulle hellre svälta istället för att inte arbeta med det jag älskar hellre det än att förråda mig själv igen, även om jag så fick guld och gröna skogar för det. Om du någonsin hållit på med något

riktigt dumt en längre tid och sedan slutat och genomfört en förändring, så vet du hur det känns. Du ser tillbaka och säger «Gode gud, hur kunde jag vara så korkad. Jag har slösat bort så mycket tid»!

 

Så nu kan du föreställa dig hur jag kände det när jag började förändra mitt liv. Enorm lättnad. Jag slapp loss och om du fortfarande är fast, vill jag få loss dig också. Bli inte rädd nu: Jag ska inte skjuta ditt äktenskap i sank eller splittra din familj. Att leva ett liv som inte passar dig betyder inte nödvändigtvis att du lever på fel plats har fel yrke, fel tidsplanering eller ens att du lever tillsammans med «fel» människor. Den «räddning» jag talar om kommer inifrån dig själv. Vad det alltid handlar om är hur du gör det du gör nu. Det handlar alltid om inifrån och ut när du är sann mot dig själv. Jag gör

fortfarande en del saker jag gjorde förr, jag gör det bara på ett mycket annorlunda sätt och prioriteringarna är mina egna, inte någon annans. Det handlar alltid om att finnas där för sin egen skull, att vara sin egen bästa vän.

 

Jag vill fråga dig några frågor, är det möjligt att du, liksom jag, har stora möjligheter att leva ett mycket mer tillfredsställande och spännande liv, fast du bedrar dig själv och går miste om det för att du inte förstår det eller, om du nu känner till alternativen, bara har fastnat i centrifugen och inte orkar ta dig loss?

 

Är det möjligt att du faktiskt är en spännande och unik individ med behov att utveckla hela din personlighet, fast du förnekar den och fortsätter med att vara nedtryckt och begravd i en «ansvarsfälla» och i ditt livsmönster?. Det kan hända att jag gör dig upprörd, för det här är frågor

av stor känslomässig laddning, men jag slår vad om att svaret på båda frågorna på det hela taget är ett stort ja!

 

Om jag har rätt så strävar du bara efter att befinna dig i ditt livsmönster och din «trygghetszon» och genom det så lurar du både dig själv, din partner, dina barn och alla andra i ditt liv. Läs vidare så får vi se om jag har rätt. Om jag har rätt, bli inte förtvivlad, för jag lovar att jag kommer att bespara dig ett fortsatt meningslöst liv och vända ditt liv till att bli meningsfullt. Tillsammans ska vi lysa upp ditt liv på ett sätt som du inte trodde var möjligt.

 

Varning: Detta är en uppriktig hemsida, som rakt på sak säger dig den osminkade sanningen om hur du på ett förnuftigt sätt kan återta kontrollen över ditt liv. Den kontroll jag talar om är den som kommer av att du återfår kontakten med ditt sanna riktiga jag. För att du ska kunna förstå vad jag menar med ditt sanna jag, behöver du bara tänka tillbaka på de stunder i ditt liv när du känt att allt flyter på, det finns inga problem utan allt faller på plats av sig själv, utan att du behöver anstränga dig, allt du gör känns meningsfullt, jag pratar om de mest lyckliga stunderna i ditt liv, då ditt liv flödade av energi och

livsglädje, samtidigt som du kände ett stilla lugn inom dig, då hade du kontakt med ditt sanna jag.

 

Du kände antagligen att du befann dig exakt där det var meningen att du skulle vara, i färd med att göra exakt det som det var meningen att du skulle göra, tillsammans med precis de rätta människorna. Du var orubbligt medveten om ditt eget värde. Du litade på dig själv. Du hade kul. Och du brydde dig inte om vad andra tyckte, tänkte eller trodde. Det fanns ingen plats i ditt liv för fruktan eller tvivel. Alla

delar av ditt jag var i harmoni med varandra. Du levde fullt ut i nuet och ändå hade du en optimistisk syn på framtiden, en förvissning om att morgondagen skulle bli precis lika spännande och tillfredsställande som denna dag. Livet verkade vara uppfyllt av strålande färger. Ditt eget liv var

det intressantaste du kände till och du kunde knappt bärga dig av spänning inför vad som skulle hända härnäst. Det viktigaste av allt var kanske att du accepterade dig själv som den och det du var.

 

Resultatet var ett slags osårbarhet för andras omdömen och livslögner. Eftersom du hade ett så bra förhållande till dig själv, för att du kände dig så förverkligad och i balans, så struntade du i vad andra tänkte eller tyckte om dig. Det var du som räknades, inte på ett egoistiskt sätt utan på ett tillitsfullt

sätt. Utan självfördömande var du stolt över dig själv och gick omkring med en känsla av stolthet och självtillit.

Du visste inte säkert vad framtiden skulle föra med sig, men du var säker på att du kunde hantera det, vad det än var. Accepterandet av dig själv var grunden för den lyckligaste tiden i ditt liv och motorn som gav kraft.

 

För att få kontakt med detta äkta riktiga sanna jag på nytt, så handlar det om att hitta tillbaka till ditt sanna jag, det som fanns innan omvärlden började tränga undan det. Den sortens kontroll kommer inifrån och arbetar utåt. Det betyder att den här hemsidan handlar om dig – ingen annan. Det är en

självhjälps hemsida, avsedd att få dig att säga ja till ditt liv och fylla det med vad som är verkligt viktigt för dig istället för en massa plikter och yttre krav och förväntningar, övertagna av dig genom ditt ego.

 

Det betyder att du ordnar upp ditt liv så att du känner det du vill känna, gör det du vill göra och, ännu viktigare, du lever det liv du vill leva. Det betyder att du ordnar ditt liv på ett sådant sätt att du kan respektera dig själv för den du är och det du gör. Det innebär att du kan se dig själv i spegeln och veta att vad som än är viktigt för dig inte trycks tillbaka till förmån «för att stå ut». Det betyder att du lever på ett sådant sätt att dina drömmar hålls vid liv. Det betyder att du ordnar till ditt liv på ett sådant sätt att du inte hela tiden behöver fråga dig själv: «Vad är vitsen med det här? Varför håller jag på så här?»

 

«Livet är skit och sedan dör man» är inte vad jag kallar för en bra livsfilosofi. Om du fullständigt och medvetet vill börja ta ansvar för dig själv och allting som du känner, tänker och gör och använda den insikten för att skapa ett värdefullt liv åt dig själv och därmed din omgivning, då har du börjat att

läsa rätt bok, men du kommer att få jobba för det.

 

För jag har en teori: Jag tror att du, jag, vi alla, någon gång i det förflutna och/eller just nu har «rört till» våra liv. Det ingår i det vi kallar «att leva». Nuförtiden har de flesta människorna i Sverige och i hela västvärlden så fullt upp med att «försöka att vara på rätt sätt» och har så bråttom att de låtit alla nyanser försvinna ur sina liv, det gäller allt det som egentligen är viktigt i livet såsom glädje, kärlek, lycka, inre frid och harmoni samt en stor portion meningsfullhet.

 

De har nöjt sig med för lite, alldeles för lite. Tänk efter, ditt liv kan i största hemlighet vara hur ruttet och meningslöst som helst. Det kan vara som en total urspårning, ändå så stiger du kanske upp varje morgon utan att ägna en tanke åt ditt inre, men ägnar två stressiga timmar åt att ta hand om ditt yttre, det viktigaste är hur du ser ut på utsidan, hur du visar upp dig för andra och inte åt vem du är på insidan, din substans. Du gör så hela livet igenom. Därför så skulle du må bra av att stanna upp och känna och tänka efter hur mycket tid och energi som du lägger ned på ditt yttre istället för på det inre, det som även du vet är det enda som betyder något i ditt liv.

 

Ditt liv skapas inifrån och ut, så livet handlar egentligen om att komma tillrätta med din insida, och det kräver tid och arbete samt uppmärksamhet på dig själv, inte på din sociala mask ditt ego, utan på dig själv, ditt sanna riktiga jag. Allt det här resonemanget om det sanna jaget, om vem du är innerst inne, är angeläget, i högsta grad angeläget. Hur kan det komma sig? Därför att ett liv utan glädje, passion

och kärlek är ett meningslöst liv. Det är grått. Det är enahanda, ett liv där du sätter den ena foten framför den andra och förflyttar dig mekaniskt, utan några känslor. Du använder all din tid och alla dina krafter för att svara upp mot andras krav och förväntningar. Du slutar att leva på riktigt och börjar

att existera istället, du kliver upp, ger barnen frukost, oroar dig för pengar, går till jobbet (som du har för att överleva), kommer hem, tvättar, lagar mat, oroar dig för barnen, klipper gräsmattan, oroar dig lite till för ekonomin, tittar på TV, äter lite till, oroar dig lite till, går och lägger dig, sedan går du upp

nästa morgon och gör om alltihop en gång till. Och så vidare. Trehundrasextiofem dagar om året, år efter år. Ta inte miste på den saken. När vardagsuppgifterna, de dagliga rutinerna och att bara undvika att ta några risker blir självändamål, så handlar det om att finna något annat ett högre syfte med sitt liv för att det ska bli meningsfullt.

 

Ta reda på vad som är meningen för just dig, syftet med din tillvaro här på jorden och försök sedan att bli den du var ämnad att bli. Tänk så tragiskt det hade varit om Einstein levt sitt liv som köpman eller sjöman, och om Elvis fortsatt att köra långtradare, eller om Moder Teresa blivit kassörska eller servitris. Du kan bara tänka dig en konstnär eller musiker, de uttrycker vem de är genom sin konst eller genom sin musik, ingen är exakt lika, de skapar genom kontakt med sitt sanna jag sin själ, det skulle vara sorgligt om alla musiker lät likadant samt om alla konstnärer gjorde exakt

likadan konst.

 

Vad kan vi lära av detta, jo genom att hitta vårt syfte med vår vistelse här på jorden, att börja få kontakt med vår själ, så kan vi börja att utrycka vem vi är, inte som nu att alla försöker att vara så lika varann som möjligt. När en själlös, aldrig ifrågasatt rutintillvaro blint accepteras och blir ett egenvärde kan det inte finnas någon äkthet alls, för du och alla andra har en bestämd uppgift att fylla i era

liv, som inte kan förnekas och trängas bort, om du vill leva livet fullt ut. Om du inte har någon mening med att leva, har du inte heller någon passion eller äkta glädje. Om du inte känner passion längre, har du förrått dig själv. Jag vet att det är så, för inom oss alla finns passioner som kan ge energi och spänning åt våra liv om vi bara erkänner dem och släpper dem fria.

 

I ett liv utan passion blir ytlighet en ersättning för det som borde betyda något. Falska mål som pengar, beröm från andra och samlandet av prylar kommer att dominera ditt liv och uppta din energi. Sedan är du fast i en ond cirkel av meningslös existens.

 

Om du inte är engagerad i någonting, om du inte tror på någonting, inte ens dig själv, kan du ledas in i och luras till vad som helst. Du är utrustad på ett unikt sätt för att fylla en funktion här i livet. Misslyckas du med att ta reda på vilken den är, kommer du att vissna och förtvina både andligt, själsligt och fysiskt. Du kan inte delta i livets spel och uteslutande försöka att gardera dig, att bara försöka undvika misstag, misslyckande och att förlora. Det handlar om att leva för att livet ska vara meningsfullt.

 

Nu är du kanske till att börja med övertygad om att ditt liv aldrig haft eller innehållit några passioner. Men om du hade det, kan du minnas den tiden? Fundera på den saken och fråga sedan dig själv, «Hur mycket av den har försvunnit ur mitt liv?» Det har kanske varit svårt att lägga märke till, eftersom det har skett gradvis, lite då och då. Vilket det nu än är, så är nästa fråga, har du gått från ett liv i färg till ett liv som består av bara nyanser på en gråskala? Fråga dig själv hur längesen det är som du var riktigt upprymd och upphetsad över någon meningsfull sida av ditt liv.

 

Jag talar inte om att köpa en ny bil eller att få ett smycke eller en ny dator eller mobil. Jag talar om den tillfredsställelse som kommer sig av att du fullföljer ditt individuella uppdrag och att du gör det bra. Jag talar om den känsla av säkerhet som kommer ur självtillit, den lugna tillförsikt du upplever när du har mod att vara den du verkligen är och att finnas till för dig själv när det verkligen kommer till kritan. Det är ett slags mod som hjälper dig att försvara dig mot en våldsam make, eller när du väljer den yrkeskarriär som du vill, eller när du tar ställning till om ni ska ha barn eller inte. Passion,

spänning och tillit är viktiga, läkande ingredienser som du behöver en dos av varje dag. Och de kan komma till dig så som genom att du gör anspråk på din rätt att ha lite nöje och glädje i livet just nu, inte som någon vag hågkomst från förr, utan just nu.

 

Här har du en sak att bita i. Är du en av de där som sitter och snackar om vilken kul tjej/kille du var förr? Är du en sån som ofta erinrar dig flydda dagars händelser och börjar meningar med «Minns du när vi brukade…..»? Nöjer du dig med att konstatera att det roligaste och mest tillfredsställande

i ditt liv ligger bakom dig eftersom du numera har så stort ansvar, så många räkningar att betala, barn att uppfostra och vadhelst som du kan hitta på för att försvara att du struntar i dig själv och det som betyder något för dig? Rena idiotin, om jag får säga vad jag tycker!

 

Det enda skälet till att vilja leva kvar i fantasier om det förflutna är att det liv du skapat åt dig nu inte är lika bra som det du hade då. Jag vet inte hur det är med dig, men jag skulle inte vilja vara 20 år igen. Men om du anser att den bästa delen av ditt liv redan passerat, då är något riktigt på tok. Det är

ju så här det är tänkt att fungera. När vi blir äldre förväntas vi blir mer kompetenta, inte mindre. Livet ska ju egentligen bara kunna bli bättre och bättre eftersom vi egentligen ska blir bättre på att leva det.

 

Alla försök att rationalisera bort eller rättfärdiga att du bortser från dig själv och vad du verkligen vill och behöver betraktar jag som skitsnack. Jag vill placera dig i centrum för uppmärksamheten en stund och tala om hur ditt livsmönster ska hamna på en plats där du inte kan kasta bort dina önskningar, drömmar, behov och visioner.

 

Nu kanske du tänker. «Usch, vad du är hård, fast du inte ens känner mig. Lägg av! Hur kan du ens inbilla dig att du vet allt det här om mig och mitt liv när du inte ens har träffat mig!» Men vet du vad, jag tror faktiskt inte att du vill att jag ska «lägga av» och jag hoppas verkligen att du inte slår dövörat till för att jag är så rakt på sak och säger sånt som inte är så trevligt att höra. Vem som helst kan säga det du vill höra,

och, för att vara uppriktig, det skulle vara enklare för mig att göra just det. Men då skulle den här hemsidan vara likadan som hundratals andra och du valde inte den här hemsidan därför att du

ville att jag skulle slå blå dunster i ögonen på dig. Faktum är att du hamnade på just den här hemsidan för att du bryr dig om ditt liv och vill göra allt du kan för att ta vara på dig själv och hjälpa alla andra som betyder något för dig.

 

Jag tror faktiskt att jag vet en hel del om vad som kan tänkas försiggå i ditt liv. Detta av två skäl. För det första har jag gått igenom samma sak själv, och för det andra har jag att göra med hundratals människor varje år som är som du och jag, och jag ser vad som pågår i deras och i mitt liv, jag ser det

i deras ansikten och ögon! De har för mycket att göra, är för låsta i sina roller, för inrotade i sina vanor för att kunna reflektera över sig själva. Nu tänker du väl. «Jösses, det fattades bara det! Jag tyckte att jag mådde ganska bra tills jag hamnade på den här förbannade hemsidan. Nu talar du om för mig att jag bara trodde att jag mådde bra. Tack så väldigt mycket!»

 

Låt mig nu bara få tala till punkt, och om du då finner att du faktiskt är nöjd och att du klarar dig bra, så är det toppen. Då, om inte förr, kommer du att veta att du gör det, med den säkerhet som kommer av att du har granskat ditt liv, dina känslor, ditt tänkesätt och hela ditt inre. Men återigen slår jag vad om att du kommer att vara skakad av vad du finner, för att i slutändan vara tacksam för detta uppvaknande. Om du kan ge dig på att jag tänker se till att väcka dig, för jag vill inte att du ska sova dig genom livet som jag gjorde en gång. Jag tror att vi tappar bort oss själva till stor del för att vi

lever i en värld som har skruvat upp farten till en nivå som är absolut helgalen.

 

Den överstimulerar oss med intryck utifrån till den grad att vi inte kan uppfatta eller alls höra några röster eller budskap inifrån oss själva. Vi har förlorat oss själva i omvärldens brus. Hundra TV kanaler, Internet, hyrvideor samt alla tidningar har sammansvurit sig för att stjäla oss från oss själva. Barn

som inte har en sekund av oplanerad tid, rusar mellan hemmet och olika aktiviteter, dans, fotboll, ridning, spelning av något instrument, friidrott m.m. Vi befinner oss på en karusell som snurrar så fort att vi inte kan hålla oss kvar på den, men också för fort för att det ska gå att hoppa av.

 

Vi svarar med att huka oss ner i fartvinden och bara härda ut. Om det av någon anledning uppstår en lucka av oplanerad tid, så använder du den inte till att stanna upp och ta hand om dig själv. I stället så blir du nervös, du får panik och börjar leta efter något att göra eller någon som kan tala om för dig

vad du ska göra.. Du är så upptagen med att hålla på med olika saker som du inte valt själv och troligen inte skulle välja medvetet och frivilligt, att du inte ens reflekterar över vad du vill, behöver och bryr dig om längre.

 

Här nedan följer några enkla frågor som kan avgöra om du bara passivt accepterar eller rent av väljer beteenden som inte tar hänsyn till vem du egentligen är, eller om du valt beteenden och levnadsomständigheter som naturligt utgår från ditt sanna riktiga jag.

 

Om du är konstant trött, stressad, känslomässigt avtrubbad eller rentav deprimerad, orolig, olycklig eller om du upplever en stor tomhet, så struntar du i ditt sanna jag och lever ett slags mekaniskt liv. Om ditt liv innehåller saker som du medvetet hatar och ändå fortsätter att leva med dem, tyder

också det på att du förråder dig själv. Till exempel, klagar du ständigt över din vikt och fortsätter ändå att vara överviktig?

 

Misslyckas du med föresatsen att börja träna, börja studera, byta jobb, ta itu med ditt döda äktenskap, skaffa dig en hobby, eller ta itu med smärtan från barndomens övergrepp eller försummelser som har gett dig men för livet? Om det är så, kan du omöjligt leva i samklang med ditt sanna jag. Om ditt liv domineras av konstant ångest och oro och du inte gör ett dugg för att ändra på det, så är det också ett

dåligt tecken.

 

Om dina sinnen blivit avtrubbade och du inte är så skärpt som förr, betyder det inte att du håller på att bli gammal eller lite konstig, det betyder att ditt sanna jag håller på att bli begravt. Det flämtar efter luft, kämpar för att nå ljuset. Om dina känslor kännetecknas av cynism, apati, hopplöshet och avsaknad av optimism, så beror det på att du övergivit dig själv och det som betyder något för dig. Om du väljer vad du ska göra, vad du ska känna och tänka på och prioriterar det efter vad du tror att andra människor förväntar sig i stället för efter din egen inre sanning, så har ditt ego tagit över ditt liv. Du lyssnar inte längre på ditt sanna jag.

 

Att strunta i vem du är på riktigt kan bokstavligt talat ta livet av dig. Ja, jag sade «bokstavligt». Om du ignorerar ditt sanna jag, kommer hela «systemet» att bli så utmattat och plågat att du åldras i förtid. Att tvinga dig själv att vara någon annan än den du är, eller att trycka ner ditt sanna verkliga jag, är

ohyggligt påfrestande.

 

Om jag nu har rätt, hur kunde det bli så här? Uppenbarligen är inte alla människor i Sverige och i västvärlden sjuka eller är vi det, i så fall borde alla människor i Sverige och i västvärlden

vara inlåsta på institution för vård. Jag tror inte att så är fallet, utan vi har bara ryckts med på detta skenande tåg som vi kallar livet.

 

Du har bara blivit van vid att inte känna dig särskilt uppåt. Med tiden har det blivit lättare att säga nej till dig själv än till någon annan. Sannolikt har du också blivit programmerad att tro att det är egoistiskt att uppmärksamma dig själv. Den programmeringen skötte naturligtvis andra människor som mycket hellre skulle vilja att du uppmärksammade dessa och vad de vill i stället för på dig själv och vad du vill. Den här programmeringen skedde under din uppväxt då fick du lära dig en massa livslögner (värderingar) samt du fick även lära dig att det var anpassning som gällde, att anpassa dig till allt och alla, det är en kollektiv livslögn som vi lever efter i Sverige och i västvärlden i dag.

 

Om du å andra sidan är upprymd över någonting i ditt liv varje dag, trivs och är nöjd med dig själv och det du gör, så är det troligt att du lever i harmoni med ditt sanna jag. Om ditt liv ofta är fridfullt och glädjerikt och att du tycker att du står i kontakt med och är inriktad på att uppfylla din kallelse och uppgift här i världen, då lever du i samklang med ditt sanna jag.

 

Är du helt chockad nu! Troligen tycker du att jag har drabbats av

att någon har slagit mig i huvudet, för jag verkar ju vara helt knäpp

i huvudet som kan påstå något av det som jag påstår.

 

Helt fel! Det är bara dina livslögner och anpassningsförmåga som talar då, hur kan det vara själviskt att ta vara på sig själv när vi vet att vi inte kan ge något till andra som vi inte själva har? Så om du är en självrättfärdig person som ger upp sig själv, kan du bli en fantastisk, välmenande martyr, men

oavsett dina avsikter kommer du att lura alla i ditt liv, dina barn, din partner, vänner, arbetskamrater samt din släkt, du lurar skjortan av alla inklusive dig själv. Till och med Bibeln säger att du ska «älska din nästa som dig själv». Du måste ta vara på dig själv innan du kan ta hand om någon annan.

 

Hur länge är det sedan du tog hand om dig själv utan skuldkänslor, om du någonsin gjort det? Fråga dig själv hur länge sedan det är som du ärligt kunde säga: «Jag gör det jag gör i dag för att det är vad jag vill göra i dag, inte för att det var vad jag gjorde igår»?

 

Jag vill hur som helst inte se dig fortsätta med att tanklöst beta av dag efter dag. Jag vill att du gör en djup kompromisslös och engagerad överenskommelse med dig själv om att bringa ditt liv i överensstämmelse med den person du innerst innebär. Jag vill inte att du ska leva i enlighet med dina livslögner och anpassningsförmåga som inte har ett dugg att göra med dig eller det som är betydelsefullt för dig. Jag vill att du ska börja fråga dig själv vad som är viktigt för dig, hur vill du

leva? Vem vill du vara? Vad vill du göra? Vad behöver du för beståndsdelar i ditt liv? Ta en titt på följande lista och se om du kan peka ut några saker som du önskar vore en del av ditt liv, eller kanske en större del än vad de är idag, något som saknas:

 

Musik, Konst, Arbete, Barn, Andlighet, Ärlighet, Ledig tid, Yrkesstolthet God hälsa, Stolt över ditt utseende, Värdigt liv, Naturen, Hjälparbete, Hobby Oberoende, En karriär där du utnyttjar dina starka sidor, Ny livsstil, Passion Hängivelse, Tillåtelse att säga, göra och vara den du är, Spänning, Respekt

Meningsfullhet, Tillit, Meningsfullt förhållande, En ny kroppsform. Osv.

 

Jag skulle kunna fortsätta i det oändliga. Här ger jag dig bara ett smakprov för att få dig att börja tänka på sådant som du kanske vill ha i ditt liv. Om de saker du önskar dig inte finns i ditt liv just nu, och jag är övertygad om att många av dem inte gör det, ska jag visa dig exakt varför och hur du blev

bestulen på dem och precis hur du ska göra för att återställa dem så att de blir en del av ditt liv igen.

 

Den goda nyheten är att den enda person vi behöver hjälp av för att få ordning på allt det här är du själv. Du behöver inte dina föräldrar, din partner, din chef eller någon annan, bara dig själv. Min utgångspunkt är att det här bara handlarom dig, därför att det är du som antingen passivt tillåter eller

aktivt befrämjat nedflyttningen av dig själv av dig själv till botten av listan på vad som är viktigt.

 

Vare sig du är medveten om det eller inte, kan du mycket väl ha förrått dig själv. När vi gör så, när vi ger upp oss själva, överger vi typiskt nog först av allt det som bara har betydelse för oss själva. Varför är det så? Därför att på det sättet skadar vi «bara» oss själva och ingen annan. Men kom ihåg att när

du sätter dig själv sist, så lurar du inte bara dig själv utan också alla andra i din sociala omgivning.

 

Vad jag försöker säga är att du inte bara har rätt att hitta tillbaka till ditt sanna jag, du är skyldig att göra det. Nu talar vi om hela ditt liv. Vi talar om det enda försök du får i den här världen. Om du är så hycklande självgod att du inte kan hitta ett motiv för att göra det för din egen skull gör det då för dina barn, för din familj eller för vilken annan person som helst som du älskar. I annat fall kommer du inte att förstå vem du verkligen är, och andra kommer inte att förstå det heller, och det är okej.

 

När du läst färdigt den här hemsidan vill jag att du ska kunna säga; «jag har fattat allt, och nu finns

jag till för mig själv och för alla som jag bryr mig om.» Jag vill låta dig stifta bekantskap med en livsviktig, grundläggande realitet, som är den viktigaste utgångspunkten för just ditt speciella liv, och det är din inre personliga livssanning.

 

För att kunna rita den bästa möjliga kartan över vägen till dina valda mål, så handlar det om att veta vilken din exakta utgångspunkt är. Var du befinner dig nu, allting du är, allt du gör börjar med och bygger på vad jag kallar din inre personliga livssanning. När jag säger personliga sanning avser

jag allt som finns i ditt sanna jag i din innersta, oförstörda kärna.

 

Denna personliga sanning är avgörande, för om du tror på den är den också verklig för dig och då är det den absoluta sanning som du skulle vilja leva efter varje dag. Alla har och genomlever vi våra personliga sanningar, vare sig vi vill det eller inte. Om du är ärlig och verkligen erkänner vad du

faktiskt tänker och känner i dina mest uppriktiga stunder, så vet du att jag har rätt.

 

Dina nuvarande personliga livslögner kan vara positiva eller så kan de vara ett totalt kaos av misstro och missuppfattningar, grundade i fruktan smärta och förvirring. Troligast är den en kombination av allt detta. Vårt gemensamma arbete är att reda ut vilka delar av det du tror om dig själv som inte är

bra för dig. Du kan varken gömma dig från eller överskrida de begränsningar som skapas av vad du «vet» om dig själv inom dig. Du kan inte leva livet med tillit och förtroende om ditt ego har tagit över din personlighet för det innebär att hela ditt jag är urholkat av fruktan och farhågor. Ditt ego kan aldrig vara bättre än vad ditt inre sanna jag.

 

Det här med personliga livssanningar är enormt viktigt. Om du inte får ordning på det, kommer det att förstöra dina mest välplanerade försök att ge nya krafter åt ditt liv och allt som det innehåller. När vi nu går vidare ska du inte lura dig själv med något förvridet tänkande bara för att du inte vågar säga

rakt ut vad du verkligen tror inom dig. Du kommer aldrig någonsin att komma i närheten av din verkliga potential förrän du konfronteras med dina personliga livslögner. Precis som alla andra levande människor får du hela tiden i ditt liv blandade och felaktiga budskap från din sociala omvärld.

 

Resultatet har blivit en förvrängning av din personliga sanning och skapt en massa livslögner. Om du misslyckas med att se denna felformulerade personliga sanning i vitögat förråder du dig själv. Låt oss nu titta närmare på varför detta är så oerhört viktigt. Vem du än är i denna värld, vad du än blivit, så har det vuxit fram ur dessa personliga och kollektiva livslögner, de uppfattningar som du har om dig själv och livet härrör således från dina livslögner och din anpassningsförmåga. Det är så viktigt för att det lägger grunden till och definierar ditt livsmönster. Om din uppfattning om vem du är avspeglar

ditt sanna jag, så lever du med ett livsmönster som ger dig styrka och gör dig rustad att vara den mest effektiva och sanna person man kan tänka sig. Om inte, finns där ett förvrängt jag som bildar ditt ego istället för dit äkta sanna jag, så kommer du att leva i ett begränsat livsmönster som förråder ditt sanna riktiga jag och krymper dig i alla avseenden.

 

Tills vidare räcker det med att du förstår att du egentligen har bara ett «jag». Ditt livsmönster rör sig längs en linje med två ytterpunkter, ditt sanna jag det som du skapades till och ditt ego, som är

förvärvat och förvrängt av omvärlden. Var du befinner dig på den skalan beror på vilka erfarenheter du haft av omvärlden och vilken personlig «sanning» du format om dig själv efter år av observation och tolkning. Den aktuella personliga «sanningen» som du lever efter är skapad av andra än dig

själv, det är din sociala omgivning som skapat dig till den du är idag.

Livet handlar från och med nu att hitta tillbaks till ditt «DNA» ditt sanna jag. Om du lär känna detta DNA får du också veta var du ska börja din resa mot ett bättre och sannare liv. Allt eftersom vi går vidare kommer jag att hjälpa dig att renovera de element i ditt DNA som inte fungerar, och att

ta bort det som inte passar in där och som aldrig varit till någon hjälp för dig. Jag kommer också att leda dig genom de nödvändiga steg du behöver ta för att kunna rekonstruera din sanna självförståelse på ett sätt som kommer att hjälpa dig att skapa meningsfullhet i ditt liv.

 

Jag har för avsikt att med enkla ord och påståenden visa hur din personliga «sanning» har bestämt och kommer att bestämma kvaliteten på praktiskt taget varje aspekt av ditt liv och hur du kan förändra denna personliga «sanning» genom att befria den från vanföreställningar och förvrängningar.

 

Detta är en medveten process som vi kan dela upp i små hanterliga steg. Dessa steg innefattar både händelser som ägt rum i omvärlden och sådant som händer eller redan hänt inom dig. Efter hand som vi tar oss igenom de följande sidor. Och genom att svara på några frågor och reflektera över olika

faktorer som varit med om att skapa ditt livsmönster samt genom att uppriktigt granska ditt liv, kommer du att börja känna en styrka och ett lugn som du kanske inte upplevt på många år eller kanske aldrig någonsin. Vilka dina nuvarande förhållanden än är, kan du klara av att göra det här. Allt som behövs är villighet och en önskan att gå i land med det.

 

Om den rätta tidpunkten för att börja återknyta med ditt sanna jag inte är just idag, när är då det rätta tillfället? Det är ett tufft arbete som ligger framför dig, det medger jag gärna för jag vet av egen erfarenhet. I just det här ögonblicket kanske du betvivlar både att du är värd all denna möda och

att det skulle kunna ge resultat ens om du försökte komma tillrätta med dig själv och släppa lös all tillbakahållen passion, styrka, begåvning och talang. Lita på mig när jag säger att det är möjligt och att du är värd det.

 

Jag vill också att du ska förstå att oavsett om du tar en vecka, en månad eller ett år på dig, så kommer denna dyrbara tid att förflyta vare sig du använder den till att göra något åt ditt liv eller inte. Jag lovar dig att om exakt ett år från nu kommer ditt liv att vara bättre eller sämre än det är nu. Det kommer inte att vara detsamma, valet att förbättra det eller låta det försämras är helt och hållet ditt. Jag ska visa dig vägen. Vare sig du bara behöver «bättra på» ditt liv lite grand eller känner dig helt vilsen så tar jag mig an dig. Jag behöver din hjälp och åtminstone ett öppet sinne och en villig själ.

Låt oss sätta igång.