Kärleken är drivkraften bakom universum. Som andliga väsen är den vår innersta kärna som ständigt försöker komma till uttryck i våra liv. Samtidigt ställs vi inför disharmonins och ondskans realitet i livet. Hur kan vi skapa harmoni hos oss själva och i världen om kring oss? William Q Judge gav en av sina
lärjungar följande råd: «Bli den du älskar. Sträva efter det du finner vackert och ädelt och låt resten vara. Harmoni, uppoffring och hängivenhet, låt dem bli dina nyckelord. Uttryck dem överallt och på
bästa möjliga sätt.»

Det är inte lätt för oss människor att förstå Kärleken, eftersom dess verkliga och sanna väsen och väldighet inte kan beskrivas med ord. Det är en ren och förfinad känsla eller rörelse, som bara kan upplevas av den som har kontakt med sitt sanna jag. Det är bortom tungans eller pennans förmåga
att beskriva kärleken på något mänskligt språk därför så är det inte heller möjligt att beskriva kärlekens upphöjdhet och ädelhet med några ord kända av människan.

Nuförtiden missförstår människan innebörden av kärlek. Kärlekens andemening kan endast förnimmas från en som funnit sitt sanna jag och dess glöd eller gnista. Om du vill höra kärleken beskrivas borde du fråga någon som har kommit till insikt. Alla dessa går sin död till mötes fridfyllda och fyllda av glädje.

Att överlämna sig till Kärlekens väg ger en unik och utsökt smak åt livet och den kan åtnjutas endast av någon vars ögon vittnar om intensiv kärlek. Kärleken är en underskön och upphöjd upplevelse som hör hjärtat till. Böcker är fyllda av ordet «kärlek» men i kärlekens tårar flödar brännande oceaner. I kärlekens suckar finns tusentals stormar och i kärlekens värld finns det ingen förnimmelse av tid.

En plats där det finns kärlek blir helgad av den. I den omgivningen finns det en mäktig strömning av upphöjelse, men det är bara det hjärtat som är fyllt med kärlek som kan känna det. Om vi utför
våra dagliga göromål och våra andra världsliga plikter med kärlek skall vi med lätthet glädjas åt våra liv och inte ha några bekymmer, eftersom sinnet och intellektet är maktlösa att störa vår inre frid
i kärlekens närvaro. Kärleken påverkar inte bara människor. Även djur och fåglar påverkas av dess upplyftande inflytande.

Kärleken är ett fullständigt botemedel för varje slag av bekymmer. Ett helgon har uttryckt det på följande sätt: «O, berusningen av min kärlek – förbli lycklig, stark och god. För du är den enda läkaren och det enda botemedlet för alla mina plågor och bekymmer.»

Om vi skulle kunna uppleva sann och verklig kärlek, skulle vi bli våra egna läkare och vi skulle bringa frid och lycka över oss själva. Då skulle all vår plåga, ledsnad och saknad som orsakas av att vi inte förstår kärlekens principer försvinna, och de strålande strömningarna av glädje skulle fylla och stärka vårt sinne.

Det är bara kärleken som kan ge frid och harmoni. Utan den är livet torrt och värdelöst och inte ens himmelens glädje är till någon nytta. Ett palats kommer att verka lika fruktansvärt som en gravplats för en person som är berövad kärleken. Men t.o.m. illa inredda och enkla hyddor är vackra, om de
är förgyllda med kärlekens gnista. Genom Kärleken blir t.o.m. vildmarken fylld med lyckligt liv och utan kärleken verkar befolkade städer ödsliga och kalla. Kärleken är den rikaste av alla skatter. Utan den finns det ingenting och tillsammans med den finns allting. Den som inte har kärlek i sitt hjärta är egentligen inte berättigad att kalla sig människa.

Kärlekens magnetiska kraft är i verksamhet över allt genom hela världen. Solen, molnen, jorden, stjärnorna och himlarna de sänder alla ut kärleks vågor mot andra. Eftersom människan besitter kärlekens egenskaper inom sig, drar hela universum som också är fyllt med starka strömmar av kärlek
henne ständigt till sig. I stort sett allt vad människan företar sig är uppfyllt av en längtan efter den sanna, den äkta och den rena kärleken.

Längtan efter kärlek genomsyrar de flesta böcker, filmer, sånger och konstverk. Inget kan väcka så starka känslor som sann, äkta kärlek. Ingenting kan framkalla så mycket förlösande tårar som en film eller en bok, där ren, självuppoffrande kärlek skildras. Kärleken är den absolut dominerande kraften i alla människors liv, vare sig de erkänner detta eller ej. Ingen människa kan leva utan kärlek. Får vi inte kärlek dör vi sakta som människor, även om de biologiska livsprocesserna fortsätter.

Varför jagar alla människor efter kärlek? Varför är kärleken livsnödvändig? Svaret är att människan kommer från kärleken. Vårt ursprung är kärleken själv. Kärleken är det viktigaste i en människas liv, på grund av att hon är skapad till den högsta kärlekens avbild. Vi har kommit till jorden i och för kärlek. Kärleken är livets andes lag, från födelse till död.

Det djupaste behovet hos varje människa är att älska och att bli älskad. Människan kan inte bli det hon är avsedd att bli, om hon inte får kärlek. Utan kärlek försvinner livsviljan. Varje människa, vare sig hon är ett litet barn, en beundrad företagsledare eller en grym, sadistisk mördare ropar ständigt
från sitt allra innersta, «Älska mig, älska mig!»

Problemet för många ensamma och bittra människor är att man bara ser sig själv och sina egna problem. Man tror att de problem man har är så unika att det inte finns någon lösning. Tankarna mal, «Ingen har lidit så mycket som jag. Ingen är så missförstådd och ensam». Ofta blir man fången i förkastelse och självförakt. Ibland börjar man i stället själv förakta andra människor. «De förstår inte hur speciell jag är, de förtjänar inte min vänskap.» Och ensamheten bara växer.

Ett sätt att bryta denna onda cirkel är att engagera sig i andra människor och deras behov. Jag är övertygad om att en majoritet av människor, som sitter hemma och tycker synd om sig själva, skulle få sina liv totalt förvandlade om de insåg att det faktiskt finns en värld utanför dem själva, en värld
som de har ansvar för. Sedan måste de givetvis också börja handla utifrån denna insikt.

Den sanna kärleken är alltid ren. Den lämnar aldrig dålig eftersmak, har aldrig ånger eller äckel som
följd. Den är inte klädd i åtsmitande läderkläder med kedjor, har inte piskor och gummidräkter som
attribut. Den bygger upp, lyfter av bördor, ger glädje och frid.

Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner ingen glädje i oförrätten, men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.
Utan kärlek blir människan en ful karikatyr av vad hon kunde ha varit under kärlekens lag! Kärlek är liv, frånvaro av kärlek är död!

Den sanna kärleken ger alltid mer än den tar, eftersom dess natur är utgivande och inte mottagande. Den är ivrig att tyda allt till det bästa. Den är aldrig kopplad till fruktan, utan innebär barnslig tillit. Den kan inte köpas för pengar, utan är gratis. Ändå är den mer dyrbar än något annat i denna
värld. Den som har ett rent hjärta och är beredd att böja sig under kärlekens lag, kan finna den överallt, medan den som är oren, som inte kommer till kärleken på dess egna villkor, aldrig kommer att hitta den någonstans. Likt vinden flyr kärleken från det orena.

Lika lite som kärleken kan existera utan sanningen, kan sanningen existera utan kärleken. Det senare leder alltid till iskall lagiskhet, som i stället för att lyfta av människor deras bördor, lägger på dem nya och ännu värre sådana. Kärlek och sanning är därför oskiljaktigt förenade. Äkta kärlek är alltid personlig. Den är inte riktad mot människomassor utan mot individer. Eftersom kärleken är personlig kan ändamålet aldrig helga medlen.

Varje enskild människa är oändligt värdefull och får därför aldrig bli ett medel för att nå politiska eller sociala mål. Fred på jorden kan inte åstadkommas genom att människor går omkring med någon vag, halvt likgiltig känsla av sympati för andra länder och folk. Sann fred kräver att kärleken bor i varje människas hjärta. Man måste först älska sina närmaste och sina grannar, innan man kan börja älska andra länders folk.

Detta kan varken åstadkommas av politiska eller ideologiska system, eller av alla världens fredsrörelser och fredsföreningar tillsammans. Endast genom att mänskligheten föds på nytt, får ett nytt hjärta, kan krig, fattigdom och lidande utrotas.

Vare sig vi vill det eller ej kommer vi med tiden att bli det vi fäster vår uppmärksamhet vid. Vi har en automatisk tendens att söka efterlikna det som tilltalar oss speciellt, eftersom vår mentala natur är
formbar och lättpåverkad.

Genom att använda vår föreställnings förmåga, medvetet eller omedvetet, anpassar vi oss till det vi inriktar oss på. Det är därför mycket viktigt att se upp med vad det är vi har för vana att ägna våra mentala och emotionella krafter åt. Genom att inrikta oss på det vi finner «vackert och ädelt» börjar vi förvandla hela vårt väsen i motsvarande riktning.

Som vi alla vet är det svårt att åstadkomma förvandling, huvudsakligen på grund av att den fysikaliska lagen om att «varje aktion motsvaras av en lika stark reaktion» även gäller på själens och kärlekens område. När vi väljer att inrikta oss på det som är «vackert och ädelt» reagerar de delar av oss
som attraheras av motsatsen lika starkt emot vårt val, och lyckas alltför ofta återställa status quo i vår medvetenhet och vår strävan. Det är lönlöst att bekämpa dessa motverkande krafter, eftersom ju mer vi koncentrerar oss på dem, desto mer kraft ger vi dem. Att bekämpa dem är detsamma som att
ladda dem med ny kraft. När vi erkänner och därpå ignorerar dessa negativa aspekter, stryps deras krafttillflöde och deras grepp om oss försvagas.

I vår strävan efter att bli något mer än det vi för närvarande är, är det viktigt, att «låta resten vara», att frigöra sig från alla sår, oförrätter och besvikelser samt de bittra och negativa känslor vi hyser gentemot andra och deras handlande och inte minst gentemot oss själva. I annat fall koncentrerar vi oss på livets mörka sida och förstärker just de krafter vi avskyr.

Vi kan förvisso inte koncentrera oss på det vi älskar om vi fokuserar på det som retar oss eller gör oss ledsna. Att negligera de negativa aspekterna hos oss själva och andra banaliserar inte det som ligger till grund för dessa tankar eller innebär att våra känslor är ogrundade. Det fritar ej heller den eller de som utförde ovänliga eller onda handlingar från skuld. Det betyder helt enkelt att vi väljer att inte ägna någon kraft, uppmärksamhet och vilja åt dylika ting.

Dessutom kan vi vara övertygade om att varje orsak som sätts i rörelse alltid skapar rätt verkan,
oberoende av om vi förstorar problemet genom att grubbla över det, hyser agg mot någon eller
söker hämnd. Genom att frigöra oss ifrån det förgångna, undanröjer vi dess förmåga att begränsa
och distrahera oss.

I vår strävan efter att bli något mer än det vi för närvarande är, är det viktigt, att ”låta resten
vara”, att frigöra sig från alla sår, oförrätter och besvikelser samt de bittra och negativa
känslor vi hyser gentemot andra och deras handlande och
inte minst gentemot oss själva.

I våra försök att uppnå inre harmoni skapar vi emellertid alltför ofta en illusion av frid som döljer en inre disharmoni, eftersom denna frid har sin grund i ett undertryckande av konflikter eller obehagskänslor. Sann harmoni återspeglar ett inre tillstånd som har sin rot i en djup insikt om vårt inre samröre med andra trots ofrånkomliga skärmytslingar och menings skiljaktigheter.

Vartefter vi lär oss kontrollera våra egna outvecklade själsliga
aspekter, blir vårt bidrag till den själsliga nedsmutsningen
av vår omgivning allt mindre.
Den som ständigt tänker
på sig själv och glömmer
alla andra blir ej lycklig.
Universum stönar under
bördan av ett sådant själviskt
agerande och det enda
som kan råda bot härpå är
själ uppoffrande Förvisso
får denna mänskliga tunga
börda ibland Jorden att
framstå som ett veritabelt
helvete.
Vår behandling av varandra och alla andra levande väsen,
alla former av våld, grymhet, girighet och likgiltighet kan
bli nära nog överväldigande och ge upphov till tvivel huru
vida människosläktet kan fortsätta existera om det håller
fast vid sina nuvarande vanor. Ett effektfullt sätt på vilket vi
som individer kan motverka dessa sedan länge förhärskande
tendenser i mänskligheten som helhet är att inom varje människa
sätta andras intressen före de egna. Det innebär att offra
egot med alla hämndbegär och all själv upptagenhet åt det
andliga sanna jaget, och på så sätt skapa «antikroppar» som
verkar i helhetens intresse. På detta sätt kan vi i viss mån
råda bot på den giftiga atmosfär av själviskhet som omger
mänskligheten. Att offra är att helga, och genom självuppoffring
helgar eller förandligar vi vårt ordinära medvetande
Vänlighet innebär inte blindhet
eller dumhet utan snarare
mod att agera på hur ”min
sanning” känns i en situation
eller möte utan att ge efter
för den egna egoismens och
ofullkomlighetens krav.
101
och höjer det över tid och rum till en mera universell och
gudomlig nivå.
Vänlighet innebär inte blindhet eller dumhet utan snarare
mod att agera på hur «min sanning» känns i en situation
eller möte, utan att ge efter för den egna egoismens och
ofullkomlighetens krav.
Att bortse från «rättvisa» och bemöta okunnighet, själviskhet
och kanske ondska med medkänsla och förståelse i stället
för aggression och vedergällning, kan emellertid synas
orealistiskt och till och med farligt för vårt dagsmedvetande.
Men, den mänskliga antipatins, aggressionens och själv
centreringens starka karmiska strömmar kan endast uppvägas
av osjälviskhet, kärleksfull vänlighet och en orubblig
förtröstan på den absoluta rättvisan i universums andliga
grundstruktur.
Endast ett litet fåtal är villiga att leva ett uppoffrande liv, de
är hängivna något som är så mycket större än den egna lilla
personlig- heten att de är beredda att göra allt som krävs för
att komma i harmoni med den lysande inre gudomen i deras
innersta väsen, även om det går stick i stäv mot inarbetade
vanor och konventionellt tänkande. När vi väl bestämt oss
för att ge akt på våra tankar och känslor och strävar efter att
göra vårt allra bästa, då börjar vi förkroppsliga det vi vill
bli och ge uttryck åt det på ett allt mera fullödigt sätt. När
vi vandrar denna inre väg har vi, märkligt nog, en positiv
inverkan på många människor som vi aldrig möter, samtidigt
som vi naturligtvis har ett gott inflytande på familj,
medarbetare, vänner och omgivning inte genom att avsiktligt
utgöra en förebild och försöka påverka andra eller genom
att vara obevekliga och blåögda idealister, utan genom att
på ett så naturligt och fullödigt sätt som möjligt försöka ge
uttryck åt den medkänsla och harmoni som ligger till grund
för hela universum.
102
Vad är kärlek?
• Det som ger mig kraft, inte det som lämnar mig kraftlös.
• Det finns ingen ondska. Det finns bara rädsla och okunnighet,
så sluta vara rädd och välj kärlek.
• När jag upplever att allt flyter i mitt liv, då går jag inte
emot mig själv jag följer min själ och därmed ger jag mig
kärlek.
• Då jag kan sitta och tänka på hur många möjligheter jag
har, snarare än på vad som begränsar mig då ger jag mig
kärlek.
• När jag känner mig tillfreds, avspänd, respekterad, hörd,
sedd, rörd och glad i mina relationer. Känner att jag kan
visa mig naken på alla sätt i dem, då har jag kärleksfulla
relationer och ger därmed mig själv kärlek.
• När jag känner mig fri och rörlig i mitt liv och inser att
jag skapar min dag med mina tankar, känslor, ord och
handlingar då ger jag mig själv kärlek.
• När jag inser mitt värde förstår jag att de stora drömmar
jag har kan bli verklighet!
• Då jag ser att jag har rätt till en plats på jorden och är
värd att göra den hur stor eller hur liten jag själv just då
behöver, för att växa – då ger jag mig själv kärlek.
• När jag ser att vår moder jorden och vår fader himlen,
djuren, träden och vattnet är en förlängning av den jag är.
103
Vi är inte åtskilda. Jag kan se att genom att läka mig själv
så läker jag andra, som är en del av det jag är. Därmed
kan jag släppa min ångest och känsla av skuld.
• Då jag ser att jag inte är tillräcklig, förrän jag inser att
jag är tillräcklig. Att det inte finns något som heter otillräcklighet,
endast kärlekslöshet.
• När jag inser att det inte finns för litet, annat än för litet
kärlek till mig själv.
• När jag ser till att ge mig kärlek, ser jag hur detta givande
automatiskt sträcker sig utanför mig själv och hur det
blir det mest kärleksfulla för alla andra.
• Kärlek är inte att uppvakta egot och egots önskan, kärlek
är att stilla själen med en öm famn.
• Kärlek är inte att fokusera mig på mitt ego, blåsa upp
mig själv och tro att jag är förmer.
• Kärlek är inte att offra sig eller att utplåna sig själv eller
att ta ansvar för en annan människas liv och tyckanden.
• Kärlek handlar om att se mitt värde, att jag är en del av
allt som existerar och lever. Kärlek är att ta ansvar för mig
själv; mina tankar, mina känslor och mina handlingar
och se hur de påverkar mig själv och min omgivning.
• Kärlek är att ge sig själv tid och utrymme att hitta sin
själ, sin innerlighet och sanning.
• Kärlek är ro, glädje, extas, ärlighet, pålitlighet, påhittighet,
vila, aktivitet, rörelse, näring, lycka, skratt, tårar – i
en harmonisk balans. En dans på vacker lina.
• Kärlek är livet, fritt ifrån destruktivitet. Kärlek är att
acceptera och att förändra längs en hinderbana.
104
• Kärlek är att ge sig själv det stöd man behöver för att gå
vidare. Kärlek är att välja.
• Kärlek är att förlåta och försonas med sig själv. Att skapa
den inre friden/freden.
• Kärlek är tolerans, tålmodighet, hopp och tro.
• Du är gjord av stjärnstoft – lys upp ditt liv!
Du har hela tiden möjlighet att fatta nya beslut om vem du är.
Gårdagen är bara en gammal sanning om den du var – idag
är en Ny dag – välj om!
Lycka till på färden genom livet! En slingrig väg, men kom
ihåg din hatt och din kappa – så kan du sjunga även i regnet!!
105
LEV DITT LIV I KÄR