VEM ÄR DU?

 

Under de två, tre senaste hundra åren har människan ivrigt utforskat naturens fenomen. När är det dags att vi börjar med att utforska oss själva med samma iver? Nu snart när vetenskapen har kartlagt och katalogiserat hela universum kanske den kan avvara litet tid för att tränga längre in i mysteriet
med människans eget djupare inre. Om vetenskapen når tillräckligt djupt kommer den kanske så småningom att upptäcka all den kraft och visdom som finns i vårt inre i vårt undermedvetna. När de väl börjat färden inåt kommer de att utnyttja sin nyfikenhet och göra den till en språngbräda
på vägen mot det undermedvetna som strålar i det fördolda i människors hjärtan.

Vi besitter ett inre arv, ett gudomligt medvetande som är tillräckligt rikt för att föra in världen i en ny guldåder. Men vi utnyttjar det inte. Därför att vi inte känner oss själva vet vi inte heller något om detta, det viktigaste av allt. I våra skolor får vi lära oss allt som inte är väsentligt för att leva. Då
de flesta människor vill uppleva ett starkt egenvärde, stark självkänsla samt inre frid, harmoni och inre och yttre balans.

Men något av detta får vi inte lära oss. Utan bara sånt som vi egentligen inte har något värde, inget om oss själva. Om vi hade undervisats och tränats att förstå oss själva, skulle vi alla i dag kunna leva med lugna sinnen och leende, vänliga ansikten. Istället ser man överallt en gnagande ångest och
rynkande pannor.

Vi människor reser vida omkring i världen för att utforska samt se och upptäcka höga bergstoppar, ändlösa hav och majestetiska floder, samt olika befolkningar men vi förbiser oss själva hela tiden. För de flesta av oss återstår det ännu att utforska vår egen hemlighet. Vad som varit dolt under
århundranden är fortfarande dolt.

De flesta av oss människor lever och dör utan att bry sig om, utan att veta om livet har en mening eller inte, om vi människor har något gudomligt inom oss eller om vi bara består av kött, blod, nerver och muskler. Vi är främlingar för vårt eget sanna jag. Det är ingen smickrande tanke för mänskligheten, men det är icke desto mindre sant att vi har skapat oss en felaktig uppskattning om oss själva. Hälften av våra sorger och misstag bottnar i detta faktum. Innan vi börjar yrkesutbilda oss, vore det mycket klokare om vi började med att studera oss själva.

Vi borde inte bara lyssna på andra utan börja lyssna på oss själva också. Vad vore nyttigare och bättre än att gå hem och ställa dig framför spegeln och bekänna alla dina brister och svagheter och din oförsvarbara okunnighet. «Jag själv» är ditt ständiga problem. Långt mer än en personlighet
gömmer sig inuti dig. Historien om dr. Jekyll och mr. Hyde upplevs om och om igen av nästan alla.

Som jag ser det så är det din plikt att undersöka vem du är innan du försöker nå bortom dig själv. Sedan kommer du bättre att förstå vad du måste göra. Om vi verkligen vill lära känna oss själva måste vi vid någon punkt i livet överlämna oss åt en högre vishet, vårt sanna jag som känner till allt om oss, våra svagheter, våra misstag, våramöjligheter och vad som är vårt syfte med att leva. Många
ursprungsbefolkningar gjorde det förr i tiden genom en form av en meditation som kallades «själsresa» detta genom att gå ut ensam i naturen fastande, för att därigenom utforska det som fanns inom dem, svaren på deras livsfrågor. Detta är en möjlighet att få veta mera om sig själv och någon av de alternativ som vi måste välja för att få insikter om oss själva och svar på nästkommande frågor.

Vem är jag ?
Vem vill jag vara?
Vems liv lever jag?
Varför lever jag?
Vilket är mitt syfte med att leva ?
Vilken är min väg till meningsfullhet?
Vad vill jag uppnå med mitt sätt att leva?
Vad vill jag egentligen?
Vart är jag på väg i livet?
Vad vill jag göra / uppnå i mitt liv ?
Varför finns jag till ?

Genom att besvara dessa frågor skapade de en mening med och i livet. Starta din egen inre resa NU, för en själslig, andlig livsinsikt i vardagen. Genom att besvara dessa frågor skapar du en mening med och i livet. Några av oss människor försöker att finna meningen med vårt liv, tack vare det kan
vi få glimtar av vad det innebär att gå den andliga vägen, detta innebär inte katolskt, inget judiskt, inget buddistiskt inget indianskt eller på något annat sätt. Utan det handlar om att finna sin egen andlighet att komma i kontakt med vår själ vårt sanna jag.

De flesta av oss människor lever och dör utan att bry sig, utan att veta om livet hade en mening eller inte, om vi har något gudomligt inom oss eller om vi bara består av kött, blod, nerver och muskler. Vi är främlingar för vårt eget sanna jag.

Det är ingen smickrande tanke för oss människor, men det är icke desto mindre sant att vi har skapat oss en felaktig uppskattning om oss själva. Hälften av våra sorger och misstag bottnar i detta faktum. Innan vi börjar se slutet på vår livsresa vore det klokare om vi lärde oss mera om oss själva.

Du är bara medveten om några av dina kvaliteter, toppen av isberget, resten finns dolda i ditt inre. Att finna sig själv att vända blicken inåt är det viktigaste i livet för att få reda på vem jag är. När du vet det kan du tackla alla händelser som dyker upp i ditt liv, du gläds över att du är du, oavsett vad
andra människor säger och tycker. Vad vet de? De lever inte ditt liv, det är du som lever med dig. Om du är i harmoni med dig själv, med ditt sinne, din kropp, dina känslor ochdin själ så behövs inget annat.

De flesta människor vet inte exakt vad deras syfte i livet är eller också kanske de har
prövat andra vägar som inte har fungerat. Vi människor söker ofta yttre medel för att
tillfredsställa ett inre sökande, men ibland kan vi inte sätta fingret på det som vi söker
och det medför en ständigosäkerhet och vi känner oss alltid otillfredsställda i allt vi tar oss för.

Sökandet efter självkännedom lär oss hur vi ska leva innan vi lägger alltför mycket tid på att lära oss hur vi ska försörja oss. Om vi utelämnar det där med «hur ska vi leva», kanske vi kan försörja oss men vad händer om aktiemarknaden går i botten helt plötsligt eller vår inkomstkälla försvinner? Om
vi inte vet hur vi ska leva kanske vi kollapsar när dessa yttre ting som vi förlitar oss på har försvunnit.
Men om vi kan lära oss hur vi ska leva, trots bakslag, kommer vi att kunna gå vidare, vi kan hitta nya vägar att försörja oss på och livet blir meningsfullt för oss.

Hur får man kontakt med sitt inre sanna jag? För att börja din själv kännedoms process så krävs att du börjar med att ställa rätt frågor till dig själv. Vem är jag? Vem vill jag vara? Vart är jag på väg? Vad vill jag göra och uppleva ? Vilket är mitt syfte med att leva? Vilken är min väg till meningsfullhet? Vad
vill jag uppnå med mitt sätt att leva? Vad vill jag egentligen? Vart är jag på väg i livet? Varför finns jag till?

När vi börjar studera vår inre natur, kanske vi till vår förvåning upptäcker att vi inte är en utan många. Det jag vi visar upp mot främlingar är inte detsamma som det vi avslöjar för våra närmaste, det jag som utför de vardagliga uppgifterna är inte detsamma som det som kommer fram i en krissituation.
Faktum är, att när oväntade krav ställs på oss, förvånar vi ofta oss själva. De ytterligheter som finns förskansade i våra tankar och känslor kan vara häpnadsväckande annorlunda, och det som avslöjas vid en självrannsakan kan skilja sig helt från den bild av oss själva som vi så troget omhuldat.

Det är inte bara oanade svagheter vi finner, utan lika oanade starka sidor bringas i dagen om vi kan betrakta vår naturs innersta skrymslen opartiskt och utan att döma på förhand. I sökandet efter själva kärnan i vår sammansatta karaktär kan vi, så att säga, klättra upp för vår inre varelses stege och spåra varje karaktärsdrag tillbaka till en djupare orsak, till dess vi når en klarhet och frid som vårt vardagliga jag inte känner till.

I vår innersta källa, vårt sanna jag finns upprinnelsen till alla våra talanger alla våra utmärkande mänskliga förmågor som kan sättas i funktion efter hand som de behövs. Vi skiljer oss från djurriket genom dessa och genom vårt själv medvetande, förmågan att observera våra egna reaktioner, rann
saka våra motiv och korrigera våra attityder och intentioner.

När vi går in för att göra detta, börjar vi handla på ett sant mänskligt sätt. Det blir då i stort sett en fråga om att välja det vi känner är mest rätt just nu. Vi måste först avgöra vad som är vår innersta sanning. Detta kan tyckas vara en enkel uppgift, men den kräver mycket mera än man från början tror. Våra önskningar är sällan klart definierade, sällan oblandade, de är alltid starka. Vi skapar
oss själva genom alla val vi gör. Följaktligen har vi inte råd att göra några oöverlagda val.

Vi är skyldiga oss själva och vår omgivning att använda vårt sanna jag och välja det allra bästa i varje ögonblick: de bästa tankarna, de bästa orden, de bästa gärningarna. De flesta av oss är numera mycket nogräknade då det gäller vår föda, tyvärr är vi mindre nogräknade då det gäller den andliga, mentala och emotionella näringen. Om vi brydde oss lika mycket om vår andliga, mentala samt emotionella hälsa som vi gör om vår fysiska hälsa, skulle vi säkerligen granska inte bara vårt intag av föda utan till och med i ännu högre grad vårt intag av tankar och känslor, vilka vi låter ockupera vårt medvetande i dag och i morgon för att kanske stanna kvar under kommande tidsåldrar.

Vi inte bara väljer och accepterar ett inflöde i vårt medvetande, vi ger även ut det vi är till andra. Många människor, som inte skulle drömma om att höja en hand i vrede mot en annan person, kan utan att vara medvetna om det förorsaka allvarlig skada genom sina ord eller attityder, till och med
genom sina tankar.

Om vi låter oss påverkas av andra så påverkar vi även dem, även människor vi inte känner. Är det för mycket begärt att vi i vår egenskap av omdömes fulla, tänkande, mänskliga varelser tar på oss ansvaret för vårt eget sinne, och anstränger oss att känna in oss själva i stället för att överlåta denna uppgift till de alltför villiga opportunister, som ständigt är redo att kasta sig över var och en som avstår från att använda sin inre sanning.

Allt som behövs är att vi ägnar tillräcklig uppmärksamhet åt våra val, beslut och handlingar efter att ha känt in vårt sanna jag, låter våra livssanningar gå före den tanklösa eftergivenheten. Vi har alla makt över vårt eget sinnes tillstånd och var och en av oss kan, framförallt genom att lyssna på sin inre
sanning höja tanke kvaliteten i den idéreservoar som vi delar med alla våra med människor.

Smärta, tomhet och sargade känslor är en del av att vara människa. Ingen slipper ifrån detta och det kan göra ont för stunden. Det kallas för växt värk och det är inget att vara rädd för. Men om vi tror att vi kan diktera våra känslor så är det ett misstag. Känslolivet är en guide på vägen och ju närmare
vi är oss själva, desto bättre kan vi tolka våra egna signaler. Det ger stöd vid vägval, lyssna då inåt för att få ett svar.

Rädsla hämmar all utveckling. Ett barn stannar i växten i en hård miljö med fysisk och psykisk
misshandel. I vårt mediesamhälle finns en fokusering på våld, aggressioner och en oro som är osund.

Detta hämmar människors utveckling och känslomässiga mognad. Vi hålls kvar på primärstadiet, där livet handlar om rädsla och en kamp för överlevnad. Men vi kan välja något annat. Tillit och kärlek, förtröstan och sammanhang skapar mycket mer. Ge dig själv det utrymmet.