SÄG JA TILL LIVET HITTA DIN EGEN LIVSSANNING

Finns det då någon livssanning?

Ja, men det är inte det jag tror, eller det du tror. Utan det är vad vi känner just här och nu som är allas vår egen sanning. Jag tror inte att det finns en utstakad väg som leder till sanningen, ingen kristen väg, ingen buddhistisk eller hinduisk eller judisk eller någon annan väg. Vi människor har prövat många vägar. Men de har inte fungerat.

Ingen religion är sann, anser jag. Religionerna, med deras tro på Gud, skapar en inbillad trygghet. Att tro på en allsmäktig Gud som i kärlek och vishet har ordnat allting som det är, fast vi inte alltid förstår honom, kan vara en tröst, men det innebär också en vägran att se verkligheten precis som den
är, en flykt in i en orealistisk föreställningsvärld.

Alla religioner är skapelser av mänsklig tanke. De kommer inte från Gud. Och så har det alltid varit, människan skapar sig religioner att tro på. Dessa är inte sanning, utan de står i vägen för upptäckten av sanningen. Gud skapar vi med vår egen inbillning. Jag tror inte att vi är inte skapelser av Gud.
Men jag önskar att vi vore det.

Allt handlar egentligen om att vi ska vara fria från alla utstakade vägar för att vi själva ska kunna upptäcka sanningen. Jag menar att alla måste förlita sig på sin egen förmåga att se och inte vara beroende av någon annan. Fria är vi först när vi ställt alla färdiga trossystem, livslögner samt anpassnings förmågor åt sidan och beslutat oss för att söka oss själva, utan ledare, utan auktoriteter.

Det gäller att se bortom alla föreställningar om världen, om hur den bör vara, fri från alla begränsande och förvanskande tankar om världen. I den djupa inre stillheten, där sinnet är
tomt, tankarna utan syfte, då kan människan se klart och sant hur det verkligen är.

Jag tror att vi alla kan se sanningen, vår egen sanning om vi ser på rätt sätt, direkt här & nu utan
att tolka det vi ser. «Sanningen är som ett väglöst land» och att vi inte kan finna den inom någon
existerande religion.

Utan jag tror för att göra oss alla människor totalt fria, fria från färdiga trossystem, livslögner och från auktoriteter som förklarar vad vi skall tro på och göra oss fria från fruktan, från sorg och beroende, och fria från trostvång, så att kan vi växa upp till de unika personligheter som vi har möjligheter
att vara och bli så handlar det om att söka sanningen inom oss själva.

Det jag menar är att vi ska överge alla färdiga läror och utgå från noll, så att ingenting, ingen tanke, ingen förutfattad mening står mellan iakttagaren och det iakttagna. Att se direkt att vara här och nu genom att inte bara se, inte tänka människotankar kring det vi ser, inte tolka, försöka förklara,
bara «ta in» verkligheten precis som den är.

Det finns många röster som talar om för oss hur vi skall tänka, vad vi skall göra: lärare, massmedia, präster, terapeuter, vetenskapsmän, alla sorters specialister. Vem kan göra sig oberoende av alla dessa auktoriteter och tänka fritt och klart? Kan någon göra det? Det är inte säkert. I alla händelser är det svårt. Men vi bör kämpa oss fria, ty alla dessa förkunnelser sätter gränser för oss, gör oss ofria, programmerade. Om vi inte gör oss fria, kan vi inte se med oförvillad blick, utan bara så som någon eller några auktoriteter förklarar för oss att vi skall se. Vi blir andliga slavar, utan egen uppfattning.

Men det är ingen nihilism som jag förespråkar utan det jag vill är att ta er bortom de grundlösa lärorna om verklighetenför att ni ska se och uppleva ett friare och rikare liv i förståelse och kärlek. På det materiella planet har vi gjort stora framsteg under de senaste århundradena, men, den inre utvecklingen har stått praktiskt taget stilla.

Vi tänker fortfarande förvirrat, i vårt inre bubblar tankarna fram på ett okontrollerat sätt, utan att vi är medvetna om de tankeprocesser som styr oss. Om vi går omkring med fruktan och splittring i sinnet, skapar detta konflikter och krig, därför att vi saknar den sanna kärleken, jag tror att genom att finna
oss själva så är vi kärlek, och detta skulle i så fall innebära att om var och en lever ett liv i kärlek så skulle hela världen bestå av kärlek.

Men då handlar det om att börja ge våra barn den möjligheten, genom att förändra våra skolor, Om det allmänna skolväsendet ville förändra människorna, så skulle de kunna göra det. De skulle kunna skapa en ny och annorlunda människa. Men de bryr sig inte om detta. I stället stoppar de ungdomarna fulla med fakta inom matematik, naturvetenskap, teknik. De vill skapa goda tekniker, ty samhället behöver goda tekniker. Skolorna håller framtiden i sina händer. De har ett enormt ansvar. Men de saknar den holistiska synen på livet och den intelligens som har sitt ursprung i kärlek.

Därför tror jag att vi behöver starta skolor, där vi prövar med att ge våra barn metoder för hur de kan leva ett liv i glädje, kärlek, meningsfullhet samt harmoni, frid, som innebär en inre trygghet för dessa innan de börjar studera för en yrkesinriktning.

Men föräldrarna vill inte att deras barn skall bli annorlunda än de själva. De vill att barnen skall få bra jobb, gifta sig och leva ett liv i välstånd. Detta väntar sig också samhället av de unga. Så allt förblir vid det gamla.

Världen är i kris, och krisen har sin rot i människornas inre. Vi måste ändra oss. Om vi inte ändrar oss radikalt, så blir framtiden vad nuet är. Men ingen vill ändra sig i grunden. Människor ändrar sig litet
grand i något avseende, och litet grand i något annat. Om vi vill ha fred, måste vi leva fredligt. Men ingen vill ha verklig fred. Alla är aggressiva och slår vakt om sina intressen, utan fred i sinnet. Detta
gäller både världsliga och andliga ledare.

Ingen vill göra slut på konflikter genom att finna de verkliga orsakerna till dem. Vi människor vill må dåligt och ha ett dåligt liv, om inte, så skulle vi väl ändra våra liv. Men vi ändrar inte våra liv.
Varken religion, hotelser, krig eller något annat i yttervärlden förmår oss att ändra våra liv.

För att kunna ändra sig måste vi gå djupt in i frågorna, och söka fritt. Detta är en helt livs uppgift. Munkar, menar sig vara totalt hängivna en andlig undervisning som gör människan ny. Men de är bundna vid en speciell lära, uttänkt av andra, och inte fria att verkligen gå på djupet.

Ingenting tyder egentligen på att vi människor någonsin kommer blir annorlunda. I alla tider har vi varit hänsynslösa, utnyttjat andra, krigat, dödat. Kan vi förändra roten till det onda? Kan vi påverka människor genom ett gott inflytande? Ja det tror jag då jag tror på mänskligheten.

Fram till idag har vi förlitat oss till gudar, gurus samt andra framstående män och kvinnor som anses som upplysta lärare. Vi kan ställa oss frågan om exempelvis Buddha har haft något egentligt inflytande. Det är mycket tveksamt, om han haft det.

Och Jesus, har han haft något inflytande? Det har varit tvåtusen år av kristen förkunnelse. Jesus har framställts som människornas frälsare, och han har en lära om kärlek till nästan, men kyrkorna har förföljt människor, torterat, bränt till döds och fört brutala krig. Kristna människor har varit bland de största mördarna i historien. Kristendomen skulle skapa «frid på jorden», men har det blivit någon frid? Nej. Jesus sa att man skall älska sin nästa såsom sig själv. Men de kristna, och alla andra, bryr sig inte om detta. Så frågan är: kan mänskligheten påverkas av upplysta lärare? Kan någonting alls påverka människan?

I varje människa finns mycket fruktan, oro, ensamhet och lidande. En människa för en ständig kamp för sin egen lycka gentemot en omild och hotande värld. Så är det för oss alla. Vi delar dessa livets förutsättningar. Därför betyder andliga lärares höga principer inte så mycket. Buddha var inte som andra. Han såg livet på ett annat sätt. Han lämnade vårt sätt att tänka, höjde sig över det, så att han
blev annorlunda än vi. Vi följer inte i hans spår. Han påverkar oss inte.

Men vi kan göra livet annorlunda. I stället för egoistiskt och brutalt kan livet vara vackert och fyllt av kärlek till allt levande. I inre stillhet och total uppmärksamhet kan vi se klart. I detta tillstånd finns grund valen för ett sant mänskligt liv.

Där kan den känslighet födas som berättar för oss om det oändliga under som livet är. Denna stillhet kan bara finnas där det begränsade egot inte finns, där all strävan upphört och där vi bara är en del av helheten, iakttagande. I detta tillstånd finns kärlek och förståelse och en känsla av samhörighet
med allt.

Vill du uppnå en inre klarhet? Skaffa dig vanan att alltid lyssna inåt och sträva efter att bli medveten om vad du tror på och varför. Var öppen och lär dig att vara uppmärksam på när hjärnan «stänger» ute information. När du intar en försvarsattityd är det ett tecken på att du försöker hålla nya insikter utanför ditt medvetande. Utgå från att alla situationer och relationer har en symbolisk innebörd, även om du inte omedelbart kan tolka dem.

Var öppen för inre vägledning och insikter som visar sig i dina drömmar. Sträva efter att släppa tankar som leder till självömkan eller ilska eller som lägger skulden på någon annan för det som händer dig. Öva dig att vara objektiv. Fatta beslut med hänsyn till vad som känns mest rätt i nuet snarare än till vad du vill uppnå för resultat.

Avstå från att döma och bedöma, inte bara i fråga om människor och situationer utan också när det gäller värdet och betydelsen av olika aktiviteter. Påminn dig istället ständigt om den djupa sanningen att du omöjligt kan se alla faktorer eller detaljer i en situation och inte heller föreställa dig de
långsiktiga konsekvenserna av dina handlingar.

Lär dig att se när du styrs av rädsla. Försök omedelbart att se objektivt på rädslan genom att observera hur den påverkar dina tankar och känslor, fatta sedan beslut som försvagar effekten av rädslan.

Gör dig av med alla livslögner som säger att framgång i livet innebär att vi uppnår vissa mål. Se istället framgång i livet som en process där vi uppnår självinsikt och förmår möta de svårigheter som livet ställer oss inför. Se framgång som något som uppnås på det inre planet snarare än i den yttre
verkligheten.

Följ din inre röst och bortse från dina behov av «bevis» på att den inre rösten är äkta. Ju mer du frågar efter bevis desto osannolikare är det att du får det. Var närvarande i nuet, undvik att leva i det förflutna eller oroa dig för framtiden.

Lär dig förlita dig på det du inte kan se mer än det du ser. Gå in i ditt eget inre och finn själv svaret på varför verkligheten ser ut som den gör, varför du befinner dig mitt i den och vart den är på
väg. Utmaningen du står inför är att hela dig själv och därigenom medverka till helandet av den
värld vi lever i.

Kärleken är målet, vägen och det universella svaret på alla mysterier. I allt som sker och allt som skapas så finns kärleken som en bärande ingrediens. När du inte ser kärleken som finns närvarande är du blott för närsynt för att se det sanna perspektivet. Lyft din blick tills du ser kärleken i allt. Då är du fri.

Världen väntar på att du skall göra din del, att du skall ta ditt ansvar. Världen väntar på att du skall göra det som du kom för att göra och som du vet att du kan göra. Världen behöver dig, för du är betydelse full. Du hade inte varit här om inte just din insats vore betydelsefull. Vi är inte här för att föra krig mot det onda utan vi är här för att visa kärlekens kraft.

Du behövs för att visa denna kraft just där du är, just nu. Du behöver inte vänta med att leva din sanning längre. Du måste inte byta arbete eller lämna dina vänner för att leva i din sanning. Du kan göra det här och nu. För det är bara nu du kan leva och nu är det enda ögonblick som du kan
påverka. Lev din sanning och bär den stolt. Ge näring åt fred och kärlek och lev i harmoni. På så sätt går du som ett ljus igenom världen och lyser upp varje plats du beträder så att den aldrig mer blir vad den en gång var. Följ din inre röst och bortse från dina behov av ”bevis” på att den inre rösten är äkta.