Varje människa är unik, med unika gåvor, egenskaper och möjligheter. Varje människa har ett oändligt högt värde, och kan inte bytas ut mot någon annan. Men alla människor förmår inte att upptäcka och erkänna sin fulla potential. Jag tror att det beror på att vi programmeras under uppväxten, till att vara ett koncept av vår sociala omgivning. Faktorer som begränsar och hämmar individen till att skrumpna av brist på stöd och uppskattning. Ett samhälle där varje människas
potential kan tas till vara blir ett spännande, progressivt samhälle, rikt på andliga tillgångar. Det är ett sådant samhälle jag vill vara med att skapa.

Som människa är du, till skillnad från djuren, en varelse som kan tala, utveckla och skapa. Med språket kommunicerar du och får tankar och impulser från omvärlden, som du i din tur kan bearbeta,
omforma och vidare utveckla. Det är ofta i mötet mellan människor, när olika tankar, förmågor och kompetenser får kontakt med varandra, som de nya banbrytande idéerna uppstår. Ditt skapande
kan ta sig många uttryck, kanske konstnärligt eller musikaliskt, kanske genom att hjälpa människor, eller göra uppfinningar, eller att starta företag. Alla människor har en potential att skapa.

Frågan är hur just din potential ska upptäckas, bejakas och få stöd för att kunna utvecklas? Jag ser framför mig ett samhälle där vi bejakar, stöttar och uppskattar alla de uttryck som mänskligt skapande kan ta.

Den politiska makten kan vi använda för att skapa ideala förutsättningar för människors kreativitet. Som det ser ut idag, lägger vi istället stora hinder, för ungdomarna och människorna att utvecklas till dessa är. I det Sverige jag drömmer om är varje människas utveckling värdefull och förtjänt av att utvecklas.

Ett barn som blir fråntagen rätten att vara den de är kan inte älska som vuxen. Ett barn utan inre trygghet växer upp med en stor identitets löshet där de hela tiden känner oro och rädsla, för att de hela tiden är beroende av att bli bekräftade för vad de gör har och presterar. Men ändå finns
potentialen där, i varje barn. Ett barn längtar efter kärlek, som «hjorten trängtar efter vattenbäckar».

Och när det får kärlek, kan det utveckla sin potential att älska. Vi måste skapa ett samhälle där det finns utrymme för kärleken, där föräldrar ges mer tid med sina barn, där inte all tid måste gå åt till att tjäna ihop det dagliga brödet. Med mer tid minskar också slitaget på relationerna och det blir lättare att hålla ihop, och framför allt skapa en trygg och kärleksfull miljö, där barn kan växa till trygga
vuxna, som både kan ge och ta emot kärlek.

Barn behöver förebilder, några att efterlikna. De behöver en mamma och en pappa som visar sig själva respekt som kvinna och som man, som respekterar sig själva och bevarar sin självaktning. Om den ene eller den andre parten utplånar sitt jag skapar det lätt ett avtryck i barnets föreställningsvärld, exempelvis kring vad som är kvinnligt och manligt.

Barn leker redan i treårsåldern rollekar kring mamma-pappabarn- rollerna och behöver trovärdiga föreställningar om hur det vuxna livet kan hanteras, som kvinna, som man, som par och som föräldrar. Låt ditt barn få uppleva att du inte helt låter dig utplånas av alla de krav från omvärlden som ställs på dig som vuxen.

Sträva efter att leva det liv du vill leva och vara den du vill vara, så att du kan känna dig stolt över dig själv. Det är det bästa stöd du kan ge dig själv och ditt barn, och det formar hur barnet kommer att se på sitt framtida liv. Vuxenlivet får inte framstå som en tärande grottekvarn. Det måste också
innehålla glädje, lust och livsmod så att du förmedlar till ditt barn att det är kul att vara vuxen!

Kärlek är:
• Att se till att ditt barn får vara barn, att han eller hon får leka och ha sin tid för sig själv utan att forceras i sin utveckling.

• Att visa din förtjusning över ditt barn genom att prata och leka med henne eller honom.

• Att ge ditt barn mycket av din vardagsnärhet genom kramar, uppmärksamhet och ärlig uppskattning.

• Att ge ditt barn tillgång till sin historia genom berättelser och samvaro med äldre generationer.

• Att låta ditt barn få uppmärksamhet för sin egen skull, inte bara genom vad han eller hon åstadkommer eller presterar.

• Att respektera ditt barn som den unika individ det är, med sina alldeles egna förmågor.

• Att låta ditt barns känslor vara tillåtna och att låta dem komma
till uttryck, utan att för den skull vad som helst är tillåtet.

• Att ta ditt barns bekymmer på allvar, även om du tycker att det är en bagatell.

• Att ställa sådana krav att ditt barn känner att du bryr dig och har tilltro till ditt barns förmåga och att du anpassar dina krav till vad ditt barn kan förväntas klara av.

• Att lyssna till och visa intresse för ditt barns tankar och känslor, så att han eller hon känner sig unik, värdefull och värd att respekteras. Detta innebär förstås inte att du alltid behöver hålla med om allt eller alltid bör låta ditt barn få sin vilja fram.

• Att lära ditt barn att se och ta hänsyn till andra människor, utan att fördenskull glömma bort sig själv.

• Att hjälpa ditt barn att lyckas med något som han eller hon har föresatt sig.

• Att ge ditt barn tillgång till sociala spelregler för samspelet med andra människor.

• Att vara medveten om att barn har samma mänskliga värde som vuxna, men inte samma erfarenhet och därför inte kan förväntas ta fullt ansvar för allt de gör.

• Att ingjuta hopp om att kunna hantera tillvaron sådan den är, även när den bjuder motstånd.

• Att försöka se till ditt barns goda avsikt i stället för att peka ut misstag.

• Att i möjligaste mån försöka nyttja ditt barns argumentation och förslag som underlag för det beslut du som vuxen är ansvarig för att fatta.

• Att du låter ditt barn veta att han eller hon är älskad även om han eller hon begår ett misstag.

• Att hellre ge alternativa vägar att handla än att alltid tillrättavisa med vad man inte får göra.

• Att försöka se konfliktsituationer som inlärningssituationer i stället för störningsmoment.

• Att du ger ditt barn chansen att få känna stolthet genom att exempelvis vara till nytta i vardagsrutinerna.

Vår stora Livslögn i vårt samhälle är ofta, att «du ska inte tro att du är nåt!». Jag vill få dig att tro motsatsen. Du är nåt! Du är nåt fantastiskt! Du har bara inte upptäckt hur fantastisk
du är. Historien är full av exempel på människor som gjort det omöjliga. Från Moses, som
förde ett helt folk ut ur Egyptentill Göran Kropps bestigning av Himalaya. Vi måste få ett samhälls
klimat som tror på individen, oavsett ålder. Alla stordåd i mänsklighetenshistoria har inte gjorts
av unga människor. Många har varit gamla till och med mycket gamla. Jag tror att just du kan «gå
på vatten», vare sig du är ung eller gammal.

Under livets gång gör du viktiga vägval. Du väljer utbildning. Du väljer partner. Du väljer arbetsgivare. Du väljer var och hur du ska bo. De här valen påverkar hur livet blir. Väljer vi fel utbildning kanske vi missar att utveckla den potential vi har. Väljer vi fel partner kanske det kärleksliv vi drömmer om förvandlas till ett mardrömsliv. Väljer vi fel jobb kanske inte vår skapande potential kan tas till vara.

Att välja fel i livet kan alltså få förödande konsekvenser, och det gör vi hela tiden då vi inte gör aktiva val utan endast passiva val utifrån vårt programmerade livsmönster, det som innebär att vi bara gör val utifrån vad vår sociala omgivning tycker och tänker.

Till skillnad från andra djur så har människan ett självreflekterande medvetande. Detta med vetande har ett fritt val i alla sina handlingar och beslut, och är dessutom självt medvetet om denna frihet. Därmed har vi möjligheten att handla på ett sätt som vi tycker är rätt och riktigt; vi kan välja det vi vill.

Men alltför ofta uppger vi människor vårt fria val. I stället beter vi oss, utan att reflektera, som någon annan vill, eller som andra under förstått förväntar sig att vi ska handla. Inom socialpsykologin talar man om den bild vi ständigt bär med oss; den uppfattning vi tror att andra har om oss.

Denna bild, överlevnadsjaget eller egot, försöker vi sedan få bekräftad av andra människor. På så sätt blir den unika individen reducerad till en roll, som han eller hon dessutom gör allt för att passa in i. Individen har i detta läge givit upp sin frihet och blivit underordnad rollen, i stället för att låta rollen vara underordnad individen. Jag vill ifrågasätta om detta verkligen är sunt, och jag tar avstamp i det faktum att varje människa är absolut unik!

Om vi människor vill vara fria, måste vi börja med att vakna upp ifrån alla våra roller, såväl offentliga (religiös roll, politisk roll, yrkesroll) som privata (könsroller, mode, ideal) och inse att dessa inte är eviga, att vi måste försöka bilda oss en ny uppfattning i varje unik situation. Detta är för många en
skrämmande tanke, eftersom många av de saker som tycks utmärka vår överlevnads identitet försvinner.

Men i själva verket kommer vi bara närmre vår sanna identitet, eftersom vi upphör med olika typer av förenklingar. Det enda vi verkligen är kan sägas vara med existentialistiska termer vår framtid och våra planer inför den! När vi uppnått distans till de olika rollerna och förväntningarna som folk
har på oss kan vi i lugn och ro själva definiera vår unika personlighet utan att slaviskt låta oss styras av överlevnadsjaget och vår sociala omgivning.

I västerlandet är vi traditionellt helt beroende av andras uppskattning för vårt välbefinnande. Det leder till att vi anpassar oss så att vi ska bli omtyckta, vi kliver in i olika roller. I österlandet finns en helt annan tradition; i stället för att bejaka behovet av uppskattning från andra ska man försöka
upphäva det och därigenom bli fri. Bara du själv kan veta din sanna essens, och bara du själv kan avgöra dess värde!

Du kan söka stöd och råd i hur andra uppfattar dig, men det slutgiltiga beslutet ligger bara hos dig själv! I samma stund som du anpassar dig till en roll kanske för att du vill bli omtyckt, eller för att det bara är enklast ger du upp din egen unika identitet!

När vi växer upp fylls vi av andras livslögner, oro och påståenden. Vad vi själva känner får ofta inte plats. När vi sedan ska gå vidare i livet är vi förvirrade, då vi ofta känner en sak och tänker något annat. I hjärnan samlas all information vi fått från andra i känslan sitter våra egna inre sanningar. För
att förstå oss själva måste vi förstå och respektera vad vi känner inifrån vårt sanna jag. Känslan är själens språkrör!

Känslan är summan av alla våra årgångar från oss själva som barn till oss själva som vuxna. Om andra satt munkavle på dem så får vi inte göra detsamma. Du är den enda vuxna som vet hur ditt inre barn känner sig. Vad vill du ge dig själv för inre sanningar. Ingen äger någon annan, varken
barn eller vuxen. Vi är alla präglade i olika former, och vem har rätt att säga att: «Jag har rätt
och du har fel»? Endast den som har lyft ur sig andras åsikter och börjar känna sig själv kan uttala
sig om vad denne upplever som sant.
Men denne förstår också hur fel det är att förneka någon annan sin åsikt och värdering. Storhet är att uttrycka sig om sina behov och tillåta andra att uttrycka sina åsikter med respekt. Det finns inget krav i detta att följa varandras vägar, utan detta sker när båda vill. Kärlek är inget man ger och tar. Kärlek är något man ger och får och delar med varandra. Se dig själv som en unik individ och ha dina gränser och livssanningar klara inom dig. Uttryck dem tillsammans med dina behov och ge andra samma rätt. I alla sanna relationer sker en kommunikation där båda lyssnar, ger utrymme och
respekterar varandras rättigheter.

Tillit är grundstenen för frihet, om du litar på dig själv så föder detta frihet, litar du bara på andra så föder detta tvivel. Tvivel föder kontroll tillit föder frihet. Spegla dig i andra och fundera på hur du vill att andra ska spegla sig i dig. Ska andra se något som är ljust, ärligt, tillåtande och öppet? Lita på
att i det, så kan andra se samma kvaliteter i sig själva. Lever du i en dålig relation, så är det inte den andres fel, utan du har den fria viljan att säga «Nej, jag vill inte» och gå när du vill.

Du kan inte ändra på någon annan, utan endast på dig själv. I dina relationer behandlar andra dig som du behandlar dig själv.

Du kan stånga dig blodig på att försöka ändra andra men ju mer du försöker, desto mindre förändras de. Enda sättet är att jobba med dina egna livslögner, känslor och vilka regler du vill ha i ditt liv. Genom att du står för ditt, lär du andra att stå för sitt.

Om du tror att andra kan ge dig det du saknar känslomässigt, så är det som att gå över ån efter vatten. För att kunna vara älskade, måste vi grundlägga känslan i oss själva. Om du ser ner på dig själv, så kommer andra att göra detsamma, då det är vad andra ser att du tillåter. När du står upp för
dig själv, så vinner du respekt.

Allt i ditt liv utgår från dig se till att det är något bra Säg jag istället för man. Använd jag språk för att visa att det du påstår gäller dig, att du pratar om dina egna känslor. Många människor undviker att använda ordet jag därför att de tycker att de drar uppmärksamheten till sig. De inbillar sig
att folk ska tro att de är själviska. Det viktigaste är att ordet jag innebär att du tar ansvar för det du säger.

Uttryck vad du känner och tänker. Vänta inte på att någon annan ska säga vad du tänkt säga. Att säga sin mening har en bra effekt på självrespekten, framför allt om du vågar säga vad du anser innan du vet vad någon annan tycker. Prata positivt med dig själv. Hur många negativa budskap far
genom ditt huvud varje dag? Det är egentligen inte konstigt om självkänslan är låg. Dag ut och dag in matar vi oss med många dystra och orättvisa budskap om oss själva.

Våga göra något nytt. Tänj dina gränser och gör saker som du inte gjort tidigare. Våga gå lite utanför ditt livsmönster och trygghetszon. Du kan mer än du tror. Inom den här trygghetszonen finns allt som du gjort så ofta att det känns bekvämt att göra det igen. Använd dina möjligheter. Ofta pratar vi om allt vi inte klarar, våga istället titta på det du är bra på och utveckla det.

Ge/ta emot andras beröm. Att visa uppskattning eller berömma någon för något vi tycker de gjort bra kan kännas svårt för många. Hur ofta kommer du ihåg, eller tar dig tid, att berätta för andra hur mycket du tycker om, beundrar eller uppskattar dem? För många är det inte ofta nog. Alla komplimanger gör gott, om de är ärligt menade. Också här gäller övning, träna i att berömma andra ärligt och uppriktigt. Så, säg vad du tycker om, beundrar eller uppskattar hos minst en person varje dag.

Skaffa perspektiv på tillvaron. Fråga också dig själv hur viktigt det som du just nu är arg/besviken över kommer att vara nästa vecka – nästa år – om tio år. Ta vara på tillfällen att vara anonym. Testa ett nytt jag. Människor du aldrig mött förr har ingen förutfattad mening om att du ska vara eller klä dig på ett visst sätt. Passa på när du lämnar din hemmabana.

Låt inte omgivningen bestämma hur du ska vara. Du ska själv bestämma när du duger. Du kan aldrig bli tillfreds av att duga åt någon annan. Våga älska dig själv. Låter det för mycket, så börja åtminstone med att tycka om dig själv.
Du är unik, speciell och helt otrolig. Din relation till dig själv är den viktigaste relationen i ditt liv. Fungerar inte den är det svårt att få andra relationer att fungera. Om du inte stödjer dig själv kan du inte förvänta dig stöd från andra. Ge dig själv det du borde ha fått som liten ovillkorlig kärlek. Den enda du kan förändra är dig själv så sätt igång gör det bästa av ditt liv och njut av det.

Övning 1.
Sätt dig framför en spegel. Möt din egen blick och andas djupt ett tag, in genom näsan och ut genom munnen. Håll ihop dina händer framför bröstkorgen. För varje djupt andetag för du isär händerna utåt lite i taget. Bestäm dig i andningen för att «Jag har rätt att ta plats».

Efter ca 10 andetag håller du armarna rakt ut åt sidan och bara tillåter dig att ha ett stort utrymme. Känn att du har rätt att ta plats och förstå att den du möter nu är den människa du måste lita mest på, ge mest tid och utrymme. Lägg nu bara ner händerna i knät och lyssna till vad du känner. Berätta
om dessa känslor för honom/henne i spegeln. Det kan vara hemligheter, löften eller saker i livet. Det viktiga är att du börjar bygga upp ett förtroende för dig själv! Gör detta ca 5-10 minuter per dag, och du kommer att lära känna dig själv på nytt, mer och mer för varje dag

Övning 2. balansering:
Stå upp och skaka loss kroppen i några djupa andetag. Befria dig från spänningar och stress. Sätt dig ner bekvämt och koppla ihop fingertopparna på höger och vänster hand med varandra framför bröst korgen. Sätt tummarna mot centrum av bröstkorgen och vila med blicken rakt fram. Andas nu mjukt ut och in genom näsan ända ner till magen. Känn att du är i kontakt med hela kroppen. Ta ett par andetag ner i fötterna för att landa helt. Tänk dig att du viker ut kropps halvorna åt sidan, så att du håller en V-form av öppenhet hela vägen ner. Andas nu mjukt och låt kroppen balanseras
automatiskt. Vila så i ca 5 minuter. Avsluta med att sträcka ut armar och ben i ett djupt andetag.

MINA RÄTTIGHETER JAG HAR RÄTT ATT

Ta ansvar för mitt liv

Acceptera och respektera mig själv & andra

Känna lycka, tillfredsställelse & inre frid

Ta väl hand om mig själv, min kropp, min andlighet

Leva i nuet, utan skuldkänslor från det förflutna eller oro inför framtiden

Slappna av, släppa taget om livet och bara flyta med

Ta emot hjälp utan att känna dig skyldig, ovärdig, förpliktad eller beroende

Göra egna prioriteringar, hur jag använder min, tid, pengar & energi

Ha sunda, livsbejakande relationer där raka kommunikationer värdesätts

Förändras, utvecklas och förverkliga mig i olika riktningar

Ha min tro, idéer och livssanningar utan att be om ursäkt för dom

Ha och uttrycka känslor & behov

Finnas till och vara älskad

Inte påta mig ansvaret för andras känslor

Säga Ja och Nej, utifrån vad jag vill

Vara fri i alla delar av mig

Göra misstag & misslyckas

Äga mina tankar, känslor

Tänk på att
Du är enastående. Lär dig tycka om dig själv och att uppskatta dig själv.

• Du kan inte begära att andra ska tycka om dig, om du inte själv gör det. Men du ska för den skull inte bli egoist.

• Du är värd långt mer än du tror. Du är unik! Det finns inte en enda människa på jorden som är en exakt kopia av dig, varken till utseende eller tankesätt.

• Du kan lära dig allt. Inse att du inte kan lära dig allt du vill på en vecka! Förloraren känns igen på att han inte gör mer än ett par, tre försök, sen tappar han sugen och ger upp.

• Du är bättre än många andra. Eftersom du är unik har du idéer som många andra inte har.

• Du vet mycket som andra inte vet. Du har en erfarenheter som andra inte har.

• Du har mycket att vara stolt över. Det räcker med att kunna le åt sina medmänniskor så har man något att vara stolt över.

• Du duger till allt. Sanningen är att du duger till allt, bara du ger dig själv en chans. Men du behöver inte alltid vara bäst. Det räcker att vara så bra att du har glädje av det.

• Le och skratta. Le mot andra. Leendet styrker dina medmänniskor och hjälper dig att tolerera deras fel och brister. Det finns alltid något positivt att hämta i varje situation och hos varje individ. Men det förutsätter att du har en förmåga att le åt människor i stället för att skratta åt dem.

• Någon bryr sig om dig. Ge alltid beröm då du tycker att en människa förtjänar det. Om du själv ger beröm får du beröm tillbaka. Genom att berömma andra tränar du också bort eventuella avundsjuke tendenser hos dig själv.

• Du har kunskaper att lära ut. Du har oanade möjligheter. Eftersom du är unik sitter du inne med kunskaper som många andra inte har.